Release på Berns

Bra vibbar skrev jag igår. Otroligt bra säger jag idag. Imorgon blir det releasepartaj på Berns. Cuba den underbara människan tyckte tydligen att det vore trevligt att ha mig som sällskap och vem tackar nej till ett sådant erbjudande? Inte jag i alla fall. Ohh nej. På med festblåsan. Om ni undrar vem det är som har release så är det Cornelia. Ni vet hon som var med i Idol första året. Jepp. Just det. Hon.




På fredag blir det julpartaj med jobbet. Det kan nog bara sluta exotiskt.

Mys på er.

Pöss och smisk.

En Fantaflaska på äventyr

Idag har jag gjort en knasig grej. En sjukt knasig men sjukt kul grej. En sån grej som bara händer mig. Oftast. Jag och Ola hade mumsat i oss varsin stor muffins i den välkända trappan i Gallerian. Ola hade dessutom druckit en fanta. Den tomma Fantaflaskan råkade sedan flyga iväg på äventyr. Med all min klumpighet råkade jag tappa den i trappan så jag tänkte, smart som jag var, att jag skulle sätta foten på flaskan för att den skulle stanna. Detta råkar dock få en motsatt effekt. Flaskan får världens fart och flyger iväg, studsar på trappans glasvägg och sedan rätt in i en killes huvud som sitter nedanför oss. Detta kanske inte låter så exotiskt kul som det var men jag vek mig dubbel av skratt och folk runtomkring kunde inte heller hålla sig. Det var sjukt kul. Dagens skratt och dagens händelse.

Daniel vem är du? Långa naglar? Akrylnaglar? Jag kommer inte ens ihåg när jag skrev om naglar sist. Dock ganska exotiskt.

Jag känner att den här veckan kan bli bra. Releasefester, julbord och kryssning. Ja helt klart bra vibbar. Jag behöver bra vibbar. Jag menar, fantaflaskan var ju bara en underbart bra början. Som sagt bra vibbar.


Jag blir så lycklig när ni kommenterar. Fortsätt så.


Bra vibbar. Jag känner dom.


Jag är fortfarande blå på läppen. Man kan undra hur det kommer sig.


Man kan undra.

Precis så

Jag är otroligt bra på att veta vad jag borde göra. Jag är mindre bra på att verkligen göra det.

Smörgåsbord

Jag är så glad. Glad i magen. Glad i hela kroppen. Jag har haft den bästa helgen på mycket länge. I fredags fick jag tillbringa lite mysig pensionärstid med Karin drickandes gott vin och mumsa på god mat och knapra knapriga kakor. Det var mysigt.

Igår var det dags för live night. Gunnar, Emelie och de andra brudarna var grymma. Det var en ganska konstig känsla att komma tillbaka till Rytmus. Det kändes som om det var år sen jag var där, samtidigt som det kändes som igår. En konstig känsla helt enkelt. Innan Live Night hann jag även med en mysig sandysfika med Desireé. XL latte och cookie. Det är ju så mumma och mys.

Jag och Gunnar fick även se Snook på mindre en en halvmeters avstånd. Dom är goa dom grabbarna.

Efter spännande äventyr i stan väntade ännu fler och om inte än mer spännande äventyr hemma i lilla byn Nynäshamn. Äntligen skulle vi få ha en hamburgekväll. En hel burgare på Telen. Som vanligt fick vi i oss lite för mycket vin och som vanligt var vi lite för snygga. Det är så jobbigt när folk inte kan lämna oss ifred. Eller hur mina halvor? Vi fick även oerhört trevligt sällskap i form av Emelie som hade bestämt sig för att göra Telen osäkert tillsammans med oss. Och osäkert blev det. Men grymt kul. Massor av spännande människor i alla former och storlekar. Välkända och mindre välkända ansikten. Trevliga återseenden och personer man helst inte vill träffa. Men så är det och det är så det ska vara. Kvällen slutade exotiskt i regnet och jag fick ett ännu mer exotiskt sällskap. Nog om detta.


Tack för ännu en helmysig natt i Nynäs vilda nattliv.



Som alltid lite för snygga. Typ. ?

Inspirerad

Nu är jag fullmatad. Eller den mesta hungern har i alla fall stillats. Hungern på inspiration. Jag har tillbringat lite tid för mig själv, i ego syfte, för att ge mig själv en chans att bli lite mera pepp. Tiden tillbringades på sacomässan och nu sprutar inspirationen ut ur hela mig. Jag har gått på seminarier och tagit till mig information som en torr trasa drar åt sig vatten. Dålig liknelse, jag vet, ni får ursäkta min dåliga fantasi men nu är jag i alla fall på G igen.

Jag vet ju ungefär vad jag vill, nu måste jag bara bestämma mig lite mer exakt. Det som avskräcker en lite är allt som måste fixas och trixas med innan. Man blir ju trött bara av att lyssna på allt som ska göras. Prov hit och dit. Visum och csn bidrag. Det är en djungel, och jag har gått vilse. Jag kan inte se ljuset.

Tids nog ska det nog lösa sig för mig också. Jag ska finna lite ispiration i min far också. Han är bra på att inspirera. Rktigt bra. Den bästa faktiskt.

Doft av ett jordgubbsland

Jag fick inte bara ta del av den underbara doft som Ericas jordgubbspeeling gav ifrån sig. Jag fick även beröva henne på en liten klick, så nu känner jag mig som ett jordgubbsland. Färska jordgubbar. Mumma. Jag fick även egokickar av sanne. Jag hann bråka lite med Ida och göra en hamburgare med mina andra två delar.

Våra fotbollsträningar är så mysiga.

Ni skulle bara veta.

Inspiration i massor

Imorgon ska jag inspireras. Helt på egen hand ska jag strosa runt på saco-mässan och spana i montrar och gå på föreläsningar. Ta massvis med broschyrer och gotta mig i att få vara ledig från jobbet. Lyx.

Idag får ni återigen ta del av en glad Johanna. Helgen börjar närma sig och jag är helgsugen. Som alltid. 

Jag har fått tillbringa massvis av trevlig tid med Ola på tåget den här veckan. Sådant gör mig glad. Dessutom har vi även haft manligt sällskap, den oförskämt trevlige bonden Anton och hemliga beundrare med en förkärlek till JL tröjor och turkosa Ralph Lauren.

Min tid är dyrbar och nu har jag tillägnat på tok för mycket åt er. 

På med benskydden så ses vi snart.    

En givmild dag

Igår var det depp, idag känner vi oss lite mera pepp. Inte pepp på topp, men tack vare snälla vänner som piggar upp känns det faktiskt lite bättre idag. Faktiskt riktigt bra. Idag har jag till och med varit på så bra humör att jag bjöd på pepparkakor på jobbet. Även om jag själv åt upp mer än hälften, det är ju så gott och lägger sig så mjukt och fint runt magen. Extra skydd nu när det börjar bli kallt. Billigare än en dyr jacka.

Karin får mig alltid på positiva tankar när det gäller jobb. Hon har en inställning som inspirerar. Det är som om hennes energi smittar av sig på mig, Även om hon säger att hon är hösttrött och även om jag i slutänden aldrig orkar ta tag i nått så är hon som sagt inspirerande. Bara det att hon orkar engagera sig och vill göra saker. Dagens pepp går till Karin.

Jag, Ola och Sara planerar redan sommarens äventyr. Planerar kanske är fel ord, men vi har det i alla fall i åtanke. Fantiserar. Helst vill vi ju inte jobba. Bara vara där. På denna exotiska plats. Bland dessa  exotiska människor. Bland alla exotiska drycker. Djur? Karin och jag hade en ganska spännande diskussion angående att sälja sig på gatan på denna exotiska plats. Inte för att det är något som jag övervägt att göra men vi kom in på det ämnet. Det vi kom fram till efter lite tankar fram och tillbaka var slutsatsen att det inte skulle löna sig. På den här platsen får man ligga gratis. Att sälja sig på gatan lönar sig helt enkelt inte där. Det är ingen idé att gå till facket och klaga liksom. Vill du ligga? Nej, jag står. Tack.

Nog om exotiska ämnen och tankar. Nog om ordet exotiskt.

Imorgon är det onsdag och äntligen fotbollsträning igen. Återigen dags att springa av sig lite av allt onyttigt man stoppat i magen. Pepparkakor. Äntligen får jag träffa alla mina kalaspinglor och kanske om jag har tur, lukta lite på Ericas jordgubbspeeling. Den är verkligen mumma. Precis som Erica.

Jag känner att det får räcka för idag. Vem vet vilka tankar som kan ploppa ut härnäst. Förmodligen inget jag vill dela med mig av.


På återseende kära ni.

Mot gandalfhattarna

Jag har egentligen inget att klaga på. Snarare saker att vara glad över. Varför är det då alltid lättare att låta de negativa tankarna ta över? Varför kan man inte tänka bort dom eller gömma dom i en låda på en avlägsen och exotisk ö där dom kan konvertera till positiva tankar och sen hitta tillbaka igen? Jag är trött på att inte orka. Jag är trött på att inte ha motivationen. Jag är trött på att dagarna försvinner och att jag inte gör något av dem. Varför ska man alltid tänka så mycket?

Jag är trött på att jag inte vet hur det blir med mitt jobb. Kommer jag ha jobb efter jul? Jag är trött på att inte orka göra klart mitt cv och jag är trött på mig själv för att jag inte orkar ta tag i det. En ond cirkel. Jag är trött. Jag vill göra något kul. Något tokigt och galet.

Det vore mysigt att jobba med mina andra två delar på nynäsgården i jul. Men så var det det här med cv:et. Att orka. Att vara trött. Att vilja göra nått galet.

Fasiken Johanna. Kom igen nu. Pepp eller Depp? Pepp pepp. Vad hände med positiva Johanna? Jag tror hon stannade kvar på Mallorca bland alla tokiga engelsmän, långa sandstränder och gandalfhattarna. 

 

Ett försök till att inte vara söndagsbitter

Tiden går fort när man har roligt, och eftersom jag alltid ser till att ha så roligt det bara går så går tiden extremt snabbt. Vääldigt snabbt.

Söndag. Söndagar har en förmåga att få mig att bli lite bitter. Eller snarare lite bittrare än vanligt. Helgen är slut och nu väntar en ny vecka med jobb, jobb...vad vore en bal på slottet? Hua. Inga fjantiga tillställningar med långklänning för mig. Tack. Det jag vill få sagt egentligen är att helgen har varit mycket lyckad. I fredags tillbringade jag, Karin och Desireé en lång och mysig stund tillsammans mumsandes på chokladbollar och latte. Plus exotiskt manligt sällskap. Som vi helst vill glömma. Skratt och mysiga samtalsämnen.

Karins och min kväll som sen skulle sluta med för mycket vin slutade med för mycket bullar och kaffe istället. Bullar från Seven eleven. Men vad tusan, bullar istället för vin? Är det någon egentlig skillnad? Våran andra favorit, Ola, befann sig på exotiska äventyr i Tyskland så därför laddar vi nu inför nästa helg.

Då ska vi slå klackarna i taket.

Får jag kalla dig Måms?

Mums Måns i melodifestivalen. Jag skrattar. Jag ler. Jag blir glad.

Förändring på beställning?

Det är dags för en förändring. Jag har haft det i tankarna länge men inte riktigt haft orken att komma till skott. Det är i och för sig ganska mycket i mitt liv som skulle må bra av en förändring men jag måste samla lite mer energi först. Jag läste nånstans där Victoria Silvstedt hade uttalat sig, hon menade att man skulle våga och strunta i vad andra sa. Även om man stötte på motgångar så var det bara att fortsätta och inte ge upp. Hon sa att man skulle testa allt man ville. Människor som gör så, bara kastar sig ut i världen och gör det dom vill måste antingen vara väldigt modiga och tro på sig själva. Eller så är man bara helt tokig. Galen helt enkelt. Jag vet inte riktigt vad fröken Silvstedt är, men förmodligen någonting mittemellan eftersom hon ändå har kommit dit hon vill. Dum blondin eller smart affärskvinna? Välj själv. Nånting måste det ju finnas under alla blonda extensions. Vad vet jag. 

Förändring var det. Vi får väl se hur det blir med det.

Hej mitt vinterland & långa bilköer

Snö i massor. Men tydligen bara här i Nynäs. Jag kom hem halv ett i natt på grund av långtradare utan vinterdäck som blockerade vägarna. Min dag igår började med att jag och bror fick springa upp och ner för en backe på södertäljevägen och hälla sand på vägen så att far och andra bilar kunde komma upp för backen. Underbart kul. Dagen kunde ju inte slutat bättre än att vi nästan inte kom hem heller. Det finns två vägar som tar en till nynäs och det var stopp på båda. Olas pappa satt i kö i tio timmar. Sjukt. Jag är som vanligt lite bitter. Med all rätt den här gången.

I vanliga fall brukar det bara ploppa upp tankar och funderingar som jag har ett behov att skriva ner här, men just nu skulle jag nog vilja påstå att jag lider av lite idétorka. Det känns som om allting står mer eller mindre stilla. Det känns som om jag bara går runt i min lilla glaskupa och väntar på att saker och ting ska hända, men vid nitton års ålder borde man väl ha lärt sig att saker och ting inte bara händer. Man måste anstränga sig och vilja lite själv också. I och för sig så tror jag inte att det är så mycket fel på min vilja, jag vill jättemycket, det stora problemet är orken och inspirationen. Jag är helt enkelt för lat. Är det okej att skylla på årstiden? På mörka kvällar och snö? Förmodligen inte, men tänk vad lätt det skulle vara.

Sen vill jag också påpeka att det är lättare att veta vem som kommenterar om man lämnar sitt namn. Det blir både roligare för mig och för andra som smygkikar.

Någon som ska med ut i pulkabacken?

På återseende kära vänner.

/Stringstrumpa

Stringstrumpa vs Zlatan

Zlatan fick precis pris på fotbollsgalan. Snällt att han för första gången kunde pallra sig till Sverige och ta emot sitt pris. Imponerande. Det kan inte vara lätt att vara Zlatan. Okej alla, nu tycker vi synd om Zlatan. Sådär, då var det avklarat. Nu till något mycket viktigare.

Idag på jobbet blev jag inbjuden till att medverka på "stormötet". Efter tre år fick jag nu erbjudandet att sitta med och lyssna och även äta en bulle. Kanelbulle. Jag tackade dock nej till denna fina inbjudan. Jag letade hellre igenom på tok för många pärmar efter en borttappad kvittoredovisning. En sketen kvittoredovisning på 360kr. Varför ska saker alltid försvinna. Alltid.

Imorn är det tisdag. Jobbigt jobbigt.

Slut på babblet.

Dagens slutsats: Smilegubbar borde förbjudas.

Soppa

Marie ville ha något uppmuntrande att läsa efter att hon pluggat klart. Jag tycker att själva tanken på att hon finner det jag skriver värt att läsa är uppmuntrande nog för att uppfylla hennes önskan. Egokick. Det där lät bara som en enda soppa. Hoppas att Marie fattar.
 
En soppa är också vad min kropp känns som just nu. En stor röra av olika kroppsdelar som hackats sönder och sakta kokats under fotbollsträningen och dess tillhörande fys. Min kropp ömmar. Mina ben gör ont. Jag är trött. Jag är också väldigt glad över att äntligen, äntligen få spela fotboll igen. Jag längtar faktiskt redan till nästa träning. Det verkar dock som om jag är ensam om att tycka att inomhusträningarna är grymt kul. Fast det mysigaste är ju stunderna vi har i omklädningsrummet efter. Erica och Sanne, dags att börja hänga där med oss. Det är där allt händer. Det är där man får veta allt smaskigt som har hänt under helgen och allt annat barnförbjudet som händer nära och kära i vår omgivning. Det är också där vi får spana in varandras snygga fotbollsfötter och sexiga fotbollslår.

För övrigt så fortsätter egokickarna att strömma in. Karin är lite trött på mitt ego för tillfället men jag vet att det är med kärlek hon muttrar att alla inte bryr sig om mina beundrare. Helt rätt kära du. Alla gör faktiskt inte det, men jag är glad att mina beundrare finns. EgoEgoEgo. Karin du är min favoritköttbit.

Idag fick jag också den stora äran att för första gången åka bil med Ola. Hon klarade rödlysena galant. Inte för att jag trodde något annat men bara så att ni andra vet. Hon är en blivande rallykalle. Ni skulle se hennes svängar på trean. Mumma. Då går det undan.

Marie, jag vet inte om detta föll dej i smaken, men det får duga för den här gången.

"Snail out"  som vi säger.

Egokickar

Egokickar. Dessa härliga ting. Den här veckan har jag fått dessa kickar i sådan mängd så att det räcker och blir över, ja, jag kan till och med spara några och gömma i en liten låda så att jag kan ta fram dom när de behövs. Jag tror att alla kan hålla med om att det är bland det bästa som finns när man får höra någonting bra om sig själv. Det är en sådan skön känsla att känna sig bra, behövd och kanske till och med lite snygg. Framförallt när någon helt "främmande" person har jagat tag på ens nummer och skickar iväg ett exotiskt sms, eller, även om det är en gammal gubbe på tåget som tycker att man är vacker så blir man lite extra glad. Ännu någonting att sätta in på "pluskontot" för att plocka fram gråa dagar, som min käre far så fint säger. 

Vi får hoppas att dagen bjuder på ännu fler av de där härliga små kickarna. 


Från Stringstrumpan till er alla, egokickar i massor.  

Betuttad

Idag på tåget, på  väg till jobbet, var jag med om en sak som jag tidigare aldrig upplevt. Bara i svag dos. Ni vet allt snack om att man kan känna attraktion till en annan människa genom typ dofter? bakterier? Kanske inte bakterier, men någonting annat som vi utsöndrar utan att vi vet om det som gör att vi kan bli attraherad av en snubbe på gatan. Jag tror att detta hände mig imorse. Osminkad och med svarta ringar under ögonen sitter jag där och lyssnar på musik när en underbart söt, mysig och snygg ung herre i sina bästa år dimper ner framför mig. Jag kunde inte sluta kolla på honom. Som tur var, för mig, hade han bestämt sig för att utnyttja sin tågtid till att sova och slapp då vara medveten om mitt stirrande. Som sagt. Jag kunde inte sluta spana in honom. Han var så otroligt söt och det såg till och med ut som att han log när han satt där och sov.

Ibland är tågresorna riktigt härliga.

Seg som en deg

Ännu en helg full av exotiska äventyr. Jag har fått för mig att helgerna är till för att vila upp sig. Jag känner mig allt annat än utvilad. Jag hade en underbart trevlig lördag. Jag och Karin begav oss in på äventyr inne i stan som slutade med för mycket vin på Vapiano. Fåtöljerna var röda och jättesköna och vinet sött och gott. Musiken lagom hög och höstmörkret mysigt. Lördagsfina människor och söta små par här och där. Fast jag och Karin var som alltid snyggast. På svajiga ben lyckades vi komma hem till ett nynäs där alla skulle ut på partaj, så kvällen avslutades med ännu mer vin, trevligt manligt sällskap i form av bror, sääfar och lurkar och att Ola dök upp i sin fina nya klänning.

Återigen en helg att skratta åt.

Stringstrumpa

Strumpan som faktiskt finns

RSS 2.0