Tänk om alla vore lite gladare....

Tänk om allt bara kunde vara lite som förut...

Jag saknar det...

och dig...

Imorn blire långpanna för hela slanten...

Wiieee.

Fast Ola är grymmast. 227 timmar.

Hjärtat?!?

Jag och Ola rockade på lunchen idag. Vi var grymmers. Fast egentligen, hur skulle det inte kunna gå bra? Heja.

Jag hade milf-mammor så att det räckte och blev över idag. Latte med lettmelk. Annars blir man tjock. Eller? Jag dricker bara kaffe med helmelk. Milf-mammorna hade massa specialbeställningar till sina otrevliga barn. Mitt barn äter bara... och såsen på sidan. Tusen hjaertlig.
Uhä.

Jag lurte på om jag ska ha en corona? Ta två din lilla milf. Men akta så att inte nageln går av när du petar i limen. Moahaha.

Imorn är jag och Olala lediga. Första gången på tio dagar. Det ska bli gött. Passande bara att det har dykt upp ett personalmöte imorn klockan nio. Heja, min vanliga tur. Sen blir det tusan backen, afterski och branjsepartaj.

Sa jag att jag hade milfisar på lunchen?

Ola har precis serverat mig en latte och det snöar ute. Barry spelas ur högtalarna och jag börjar inte jobba förrän om 40 min. Jag har dessutom fått mitt bankkort idag så att jag kan leva som normala människor. Ändå känns det inte riktigt på topp idag. Inte alls faktiskt.

På torsdag åker jag till sverige igen. Visserligen till örebro och kanske inte under världens roligaste omständigheter, begravning, men jag längtar efter att få krama om familjen igen. En stor mysig kram.

.......

Gaaaah.

!

Vilken söndaglunch. Satan i gatan vad jag satt i skiten. Moahahaaaaa...... Vilket kaffeträsk jag satt i heeela dagen. En enkel latte, en dubbel latte...mocca...americano...uhä. Har dere en dubbel espresso? Nej nej nej. Fast jo. Vi har ju det.

Drärför dricker jag och Hasse afterwork gin nu.

Jösses vad vi förtjänar det!



Idag var det sol i hemse! Gött mos!

Jag vet Mary, min uppdatering är hemsk. Nej, den är värre än hemsk. Den är bedrövlig. Men jag försöker.

Den här veckan har jag i princip bott uppe på skarsnuten och det känns ganska bittert. Även om det är trevligt att få timmar och jobba önskar jag just nu att vi hade lite fler namn på schemat. Efter den här veckan har jag ännu en gång insett att jag tycker att danskar är ganska så hemska. Vissa är såklart trevligare än andra men danska barn kan nog vara det värsta som finns. Om det beror på att jag inte hör vad dom säger vilket leder till att dom får mig att känna mig totalt blåst eller om dom bara är hemska vet jag inte. Förmodligen en kombo.

Är det okej om man trycker i sig twix? Det här måste få ett slut... Skärpning Johanna.

Den här veckan har jag även lärt mig att min magkänsla är att lita på. Ganska ofta brukar jag ha fel, men inte den här gången. Fast den här gången hade jag nog helst velat ha fel. Dumma flicka.

Just nu skulle jag helst av allt vilja dränka min jobbtrötthet i öl och go bananas med Ola. Men icke. Öla jobbar och jag ska upp och jobba lunch imorn.

Men sen...sen kanske vi kan hinna med en öl. Ag fyller ju trots allt år.

På skarsnutens afterski dricker man Moêt. Det ni. Idag har jag öppnat två flaskor. Utan att lyckas spruta ut allting, det du Arvid.



I onsdags fick jag glida runt i Mattes brillor. Jag var sjukt ful.

Efter en vecka hade det inte hunnit hända så mycket här i hemse. Allt och alla var sig lika. Skönt skönt. Förutom en tokig en som hoppar runt på kryckor. Och massa danskar som hittat hit i år igen. Greit.

Danskar danskar överallt. I backen, på hotellet, på ica. Och jag förstår verkligen inte vad dom säger. Ibland är det fint med engelska.

Egentligen vill jag bara åka lite i backen och gå på afterski. Men det får bli i mars.

För någon vecka sen var jag och Marie på elgen och tog en öl. Sen tog vi en snygg bild inne på damernas.

Så var det dags att börja fundera på att ta sig tillbaka till Hemse. Imorgon planerar jag att rulla ut ur nynäs. Jag sitter just nu inne på google maps och kikar på kartor och vägbeskrivningar. Fast att jag försöker intala mig själv att jag har kört där ett antal gånger nu och borde kunna vägen känner jag mig inte riktigt hundra. För jag vet att när jag kommer in i röran bland vägarbeten i oslo kommer det stå still i mitt förvirrade huvud. Jag kommer inte komma ihåg om jag ska köra mot Bergen eller Kristiansand. Ungefär som sist jag åkte. Hamnde i nån suspekt tunnel för att jag tyckte att det var en bra idé att svara i telefonen samtidigt som jag gled in i smeten i oslo. Greit.

Därför tänker jag nu spana på en vägbeskrivning. Fast att jag vet att jag ska köra mot Hönnefoss och sandvika. Sen väg sju mot Gol och Hemsedal. Men men. Ni vet hur det är. Vissa barn lär sig aldrig.

74 långa mil. Men det ska nog gå bra. Jag laddar med kaffe. dextrosol och massa onyttigt godis. 

Dags att åka hem alltså?  

Ola, jag ska tänka på er imorn på lunchen. Men strunta i dryga gäster, och som Micke säger "glöm inte bort att andas"

Idag har jag gjort av med pengar. Alldeles för mycket. Men jag väljer att tycka att det var nödvändigt. Man måste ju se när man åker i backen. Eller hur.

Jag har dessutom haft egentid i bilen. I gea. Jag tycker att det är lite smått fantastiskt. Alldeles ensam, motorväg och härlig musik. Då mår man.

Mmm....?!???

Så var man hemma i lilla nynäs.

Det är med blandade känslor. Skönt att få komma hem och krama på familjen, speciellt på mamma. Hon är så söt. Jobbigt att vara tillbaka i denna livlösa håla. Uhä. Därför kändes det fint att åka in till storstaden idag och träffa Desireé och vandra på stockholms gator igen. Mycket folk.

Det känns också väldans skönt att veta att jag snart åker tillbaka till hemse. Jag saknar det. Massor. Förra året hade jag hemlängtan. I år har jag hemselängtan. Tänk vad saker och ting förändras. Jag blir inte riktigt klok på mig själv. Jag blev till och med lite varm i hjärtat när Arvid ringde idag, även om han nog egentligen ringde bara för att be mig köpa med snus. Men i alla fall.



Jag är förvirrad. Jag blir så trött på mig själv. Just nu skulle jag både vilja slå och krama dig.

Det här med danska. Njaa. Jag tycker att det låter helt hemskt och jag förstår absolut ingenting. Speciellt inte på telefon. Inte annars heller för den delen.

Jag tror inte att den här byn är bra för mig. Eller jag trivs som fisken i vattnet och jag har kalaskul men av någon anledning så gör jag så tokiga saker här. Jag som brukar vara ganska  lugn och ordentligt. Jag vet inte om det är sällskapet eller mitt eget fel. Förmodligen en fin kombination. Men jag har kommit fram till att jag inte orkar bry mig. Jag är här för att ha kul. Annars hade jag kunnat åka nån annanstans. Till ett ensamt fjäll. Det låter säkert helt knäppt att jag bara har sovit hemma en natt på fyra dygn och spenderat de andra tre på en soffa hos arvid och micke och diverse andra efterfester och liknande. Men jag orkar faktiskt inte bry mig. Jag har kul. 

Arvid ringde precis och frågade om jag inte skulle med ut i backen. Jag är lite trött. "Men Johanna, kom igen, det är ju afterski idag"... Och så åkte jag dit. Så nu ska jag samla ihop mig. Och glida iväg.

Kan bli spännande. Fast jag skulle vilja ha med mig Ola. När ska vi hinna dansa på borden tillsammans?!