Dagarna, veckorna och månaderna bara går. Väldigt väldigt fort. Det är skönt på ett sätt men också väldigt stressande.

Jag ligger efter med min matte c men orkar inte riktigt motivera mig just nu. Jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig upp ur den här gropen som jag har lyckats gräva runt omkring mig...

Men det är som Marie säger, det måste kanske vara lite jävligt först så att det kan bli bra sen. Och vips så är det ju vår också. Och då blir man ju glad.

Som tur är har jag fått spendera nästan två veckor hemma hos familjen och bara myst och myst och myst. Och räknat lite matte.

Och idag är det ju fredag! Alltid festligt!