Vi lever faktiskt. Man kanske kan tro att vi försvunnit från jordens yta men icke. Hemsedal är kanske en bit bort men inte så långt bort. Bara 72 mil och i ett helt annat land. Norge.

Det känns som vi kom hit igår men tiden går fort och nu åker vi snart hem. Det känns konstigt. Det kommer bli tomt och jag kommer sakna många. Väldigt många. Jag kommer sakna hemsedal. Backarna, skistua, garasjen. Allt. Jag kommer sakna det sjukt goa livet vi lever här. Vi sover, äter, dricker öl på afterskin, glassar i backen, dricker lite mer öl och emellanåt jobbar vi lite också. Det är som att vara på semester. Dygnet runt. Det här är det bästa valet jag gjort. Jag förstår inte att alla säsongar. Jag förstår att folk fastnar i det. För det är så sjukt underbart.

Den här veckan har jag druckit öl och andra alkoholhaltiga drycker sex av sju dagar. Det börjar kännas. Kroppen börjar bli lite sliten. Men vad ska man annars göra liksom? Solen skiner och vi jobbar inte överdrivet mycket. Turister i backen som tar massa plats. Klart vi dricker öl istället. Igår var det bransjeafterski och jag gick bananas. Inte bara jag, utan många med mig. Men att sitta i backen i strålande sol och grilla och sen glida ner till skistua för några kannor öl kan ju ingen tacka nej till. När man sen får avsluta kvällen med att dansa på borden på stavkroa med härliga vänner. Jag hann dessutom med att grilla några kalla korvar i facklan utanför stavkroa innan jag försvann helt in i dimman. Men visst har vi kul?

Helt underbart.