Kvittoredovisningar och "alarm" har fyllt min dag med diverse spännande händelser.

Kvittoredovisningarnas mästare fick idag känna sig besegrad av mig. Jag fick äntligen trycka ner vår interna backslick i skorna med vetskapen om att jag visste lite bättre än honom. Efter några månader av inlärning visste jag verkligen vad jag pratade om. Han visste det också. Jag tror att han såg sig besegrad. Ett noll till lilla mig. Ohh ja.

Jag har även utbytt några värdefulla meningar med alarmet. Det tar sig. Jag tror att jag vågade titta på personen utan att bli röd som en tomat. Vi får för all del hoppas att han inte läser det här. Då har jag grävt min egen grav. Inte bra.

Men som sagt, visat vår interna backslick att jag inte är att leka med och utan att bli röd som en tomat utbytt några enstaka meningar med alarmet. Allt på en och samma dag. Det tar sig. Verkligen.

En sak är i alla fall säker. När jag började med min blogg för cirkus två år sedan var det inte många andra nynäshamnare som fanns med bland alla medlemmar på blogg.se. Nu är det ta mig tusan över tvåhundra. Jag har i alla fall hängt med ett bra tag. Så det så. Jag är inne på mitt tredje bloggår.

Idag fick jag även den stora äran att köra bror & Co till Telegrafen. Elva partyglada pöjkar fyllda med öl och antagligen endel giftiga shots. Trevligt trevligt. Nu har vi presenterat Karin för dessa härliga prickar och Mr. D.R. har lovat oss varsin grogg på lördag som tack för skjutsen. Han inser nog inte själv vilket misstag han begår. Det hade vart billigare för honom att splitta en taxi än att bjuda mig och Karin på varsin drink nästa lördag. Stackars pojkar. Jag säger ju att shottar förgiftar. Speciellt förståndet. Hoppas att ni har kul. Mycket nöje.

För övrigt blev jag otroligt glad när herr D. Kortkalsong kom ihåg stringstrumpan. Sådant gör mig varm i mitt lilla kalla hjärta. Mer sånt och snart är jag mänsklig.

Tänk att få ha fyllt bilen av killar. Två gånger om. På samma kväll. Jag vet att ni är avundsjuka. Karin fick agera pimp.

Jag är fortfarande "Ljungs syrra". Jag kan nog leva med det. Trots att han är min lilla lillebror.

Skjuts någon?

Idag sken solen. Snart är det vår. Snart.

Idag har jag tänkt. Tänkt på hur mysigt man kan ha det ibland. Idag tänkte jag på Cypern i somras, trots droppfot under hela veckan känns det ändå underbart mysigt att tänka tillbaka på det. Såhär i efterhand. Härligt sällskap, varmt och skönt. Lite väl varmt kanske. Hav och pool. Läsk och smarriga drinkar. Billigt vin. I alla fall första kvällen. God mat. Exotiskt hotell men ännu mer exotiska gäster. Västeråspöjkar. Engelsmän. Grabbarna grus och Blue moon bar. Sollotion i överflöd. Läkarbesök. Underbart.

Vi måste göra om det brudar. Utan gips. Utan droppfot. Utan skador.

Hej hopp. Johanna har en gästbloggare. Och inte vem som helst heller, utan ett litet djur vid namn Ola. Förut syndes hon ofta på gatorna med en sorts hockeyfrilla, men tyvärr inte längre.
Jag och Johanna ska kvällen till ära besöka Telen. Johanna kom precis på att hon glömt sin mascara. Lite förvirrad, som vanligt men lika bedårande.
Förra vekcan var vi på Laroy. Det var ett spännande men trevligt besök. Vakten trodde jag hade falskleg, det var förödmjukande.. Mitt leg är otroligt fult, men ändå..Men vi kom in ändå trots allt.  Sedan så fick en anonym liten varelse med två ben och bröst två väldigta fina sugmärken av en okänd herre i 25årsåldern med gucciloafers... Jo det är sant, en brat, kanske fejk och med en oerhört oattraktiv bränna från "thailand"..

Nu ska vi ringa taxi nynäs som vi inte är så stora fan av.. och sedan ska jag ta och svepa min äckliga "drink" bestående av fulvodka och "icas apelsinläsk light" och ge min brödfavorit en kyss tror jag. Dessutom så ville en herre i nynäs (inga namn..) se oss nakna tidigare..jaa ni hörde rätt, gravidmagar kan vara attraktiva trots allt, eller!?

KÖTTET, VI SAKNAR DIG! DU BORDE VARA MED OSS, EN HEL HAMBURGARE ÄR DET BÄSTA VI VET, PÅ RIKTIGT! KÄRLEK I STORA LASS TILL DIG, DU ÄR VÅR ENDA ÄLSKARE.

/Olala

Om jag visste hur det känns när någon har öppnat upp ens huvud och rört om skulle jag säga att jag känner så nu. Nu har jag aldrig varit med om det så jag kan heller inte yttra mig men om jag fick använda min vilda fantasi skulle jag som sagt beskriva det på samma sätt som jag känner mig nu. Som mos. Mosig. Pulvermos.

Konstigt hur man efter två arbetsdagar kan känna sig helt slutkörd. Tänk er efter ett helt liv av arbete, och då är inte mitt jobb speciellt krävande. Inte alls faktiskt. Eller jo, lagom. Lagom för mig just nu. Om jag fick ha ett eget skrivbord skulle jag kunna sprida ut mig lite mer. Det vore trevligt. Nu får man samsas om utrymmet. Sånt kan ju också vara trevligt. Ibland.

Min mamma påminer mig ständigt om att jag ska göra något med mitt liv. Små kommentarer som gnager sig fast på min lilla insida. Gör det, gör så, åk dit, jobba där. Jag vet inte. Jag vet faktiskt inte vad jag vill och det är jättejobbigt. Det tar massvis med energi och det blir knappast bättre av att tiden går och jag bara står still. Jag och mitt liv.

Imorgon är det i alla fall fredag. Helg och man har rätt att gömma sig i helgens ursäkter när det gäller planerande av framtid och liv.

Fredag imorgon. Trevligt.