Nu borde jag verkligen börja packa. Men jag okar inte. Jag är så snorig och trött i kroppen. Det känns ju kalaskul nu när vi äntligen ska åka på en liten semester.

Det är jag. Min kropp är som en stor tung klump. Jag orkar ingenting. Förkylningen har mosat mig totalt. Idag gick jag in och jobbade 18 till 23. Fem timmar. Det är de enda timmarna jag jobbat den här veckan. Sjukt. Min station såg ut som kriget och jag fick springa så svetten rann. Fräscht.

Inte så kanske.

Imorgon lämnar vi ön för Mariestad och sedan för nynäs. På onsdagmorgon försvinner vi till värmen.

Jag längtar.

Tiden bara går och går. Fortare och fortare känns det som. Redan 23:e september.

Jag ligger hemma, nerbäddad i sängen och är förkyld. Lite lätt febrig och slö i hela kroppen. Det kanske är nu kroppen hinner känna efter ordentligt efter den här sommaren...

Daniel kom precis ner med dijonstuvad pyttipanna till mig. Han är bra fin han.

Vi var hemma i nynäs och hälsade på för någon vecka sen. Det var så fantastiskt att få träffa familjen igen. Som jag har längtat. Jag tycker verkligen att det är jobbigt att vara ifrån dem. Men nu åker vi ju till värmen på onsdag så då ska vi hem igen och mellanlanda lite. Himlans trevligt ska det bli.


För två veckor sedan var vi ute på äventyr i göteborg. Jag, Daniel, Maja och lite andra härliga prickar. Vi hann med att äta en härlig söndagsmiddag, dricka massa olika göttans ölsorter på Ölstugan, tequila på Smaka och hotshots på spritluckan. Sedan avslutade vi kvällen med oboy hemma i Majas kök.

Det var en underbar kväll.

Förr i världen var jag ganska bra på att blogga. Jag är inte det längre. Och inte har jag facebook heller. Dåligt av mig, jag vet.

Jag har många gånger tänkt att jag ska skaffa facebook, men lika många gånger har jag blivit påmind om varför jag inte har skaffat det.

Häromdagen var vattnet så högt och det blåste så mycket så jag trodde att vågorna skulle slå in genom fönstret. Lyckligtvis gjorde de inte det.

Lugnet har lagt sig över ön. Som om någon drog ur en stickkontakt ur väggen. Sommargästerna försvann och lugnet återfann sig. Det är väldigt behagligt.

På måndag flyger vi hem till sthlm för några dagars ledigt och familjehäng. Som jag längtar! Som en tok. I tisdags satt jag här på min stol och grät som ett litet barn för att jag saknade min familj så mycket. Men snart får jag krama dom igen.

Ikväll är det dags för jobb igen. Jag och Lars.