Förr i världen var jag ganska bra på att blogga. Jag är inte det längre. Och inte har jag facebook heller. Dåligt av mig, jag vet.

Jag har många gånger tänkt att jag ska skaffa facebook, men lika många gånger har jag blivit påmind om varför jag inte har skaffat det.

Häromdagen var vattnet så högt och det blåste så mycket så jag trodde att vågorna skulle slå in genom fönstret. Lyckligtvis gjorde de inte det.

Lugnet har lagt sig över ön. Som om någon drog ur en stickkontakt ur väggen. Sommargästerna försvann och lugnet återfann sig. Det är väldigt behagligt.

På måndag flyger vi hem till sthlm för några dagars ledigt och familjehäng. Som jag längtar! Som en tok. I tisdags satt jag här på min stol och grät som ett litet barn för att jag saknade min familj så mycket. Men snart får jag krama dom igen.

Ikväll är det dags för jobb igen. Jag och Lars.