Varför är det så svårt att bli vuxen. Varför var det enda som man längtade efter när man gick i skolan att få gå klart och slippa skolan och kunna göra vad man vill. Bli stor. När man nu sitter här, tjugofyra år gammal och inte har en aning om vad man ska hitta på är det nästan så att man längtar tillbaka till grundskolan. Eller iallafall gymnasiet. Fast att jag inte alls tyckte om gymnasiet. Tre år av pina. Uhä.

 

Man tänker saker i huvudet hela dagarna. Det här skulle jag vilja göra, och det där, och tänk om man kunde.... men inte gör man det. Inte jag iallafall. Jag har alltid känt mig ganska säker i mig själv men när det kommer till det här med att bestämma och ta ansvar över hur ens liv ska utspela sig så bara låser det sig.

 

Istället sitter jag och är bitter och läser om alla andra som har så otroligt fräcka och spännande liv. Som har jobb där det verkar som man inte behöver jobba, utan mest fikar och går på releasefester eller biopremiärer. Som bor centralt i stora städer i fina lägenheter med dyra inredningsprylar.

 

Nej nu får jag rycka upp mig. Jag har precis jobbat och haft fjorton killar i 30 årsåldern som har ätit trerätters. Det finns säkert många som skulle vilja ha det. Tyvärr ger det inga biopremiärer.

 

Men jag är inte bitter. Bara fundersam. Hur gör man egentligen för att komma på vad man vill bli när man blir vuxen?

 

På söndag åker jag hem till familjen för vidare funderingar och massa familjemys.

 

Japp. Precis så.

Fredag idag och jag har sprungit en mil. Det var skönt och jag är sjukt stolt över mig själv. När sprang jag en mil senast? På Hempas fysträningar för över två år sedan, eller är det kanske till och med tre år sedan?

 

Krogen är bara öppen för afterwork idag och jag kommer sitta i baren som gäst.

 

Jag har haft en ganska jobbig vecka och helst skulle jag vilja ha en såndär riktig tjejkväll och slå klackarna i taket. Det skulle verkligen behövas.

 

En annan gång kanske.

 

 

Solen skiner trots att prognosen sa regn idag. Det är fint här när solen skiner. När jag sitter här i min morgonrock och dricker mitt morgonkaffe (fast att klockan snart är tolv) och tittar ut genom fönstret känns det nästan som att jag sitter ute i vattnet. Det är fint att bo nära vattnet. Jag tror att vi bor så nära det bara går. På en brygga.

 

Jag måste nog ta mig ut och suga i mig lite d-vitamin innan det blir mörkt klockan fyra. Jag har hört att det ska vara bra mot hösttrötthet. Men vem blir inte glad av sol?

 

Idag är dagen då jag ska ta tag i lite saker. Sådant som man inte orkar göra när det är grått ute. När man mest tycker synd om sig själv och går runt i trötta mysbrallor. Men som sagt, idag skiner solen. Jag menar, imorse vaknade jag och kände mig sugen på att baka någonting. När har jag någonsin varit sugen på att baka någonting? Det måste vara något speciellt med den här dagen.

 

Min göttans karl ligger kvar inne i sängen och snusar. Jag tror kanske att jag ska gå in och peta lite på honom.

 

Så får det bli. Sen ska här vandras i solen och kanske bakas en kaka.

 

 

 

Oj vad duktig jag känner mig. Med all rätt tycker jag. Igår tog jag mig ut och sprang runt, runt, runt på ön. 7 km. Idag fick jag med mig Daniel och vi sprang runt, runt, runt, 5,5 km. Nu ska vi ta med oss Karin och gå och simma i sstc:s pool.

 

Det är så fint när man får för sig att vara duktig ett tag. Vi får se hur länge det håller i sig den här gången. För så väl känner jag mig själv att även det här förmodligen kommer att få ett slut.

 

Jag pratade med Ola idag. Så himla härligt att få prata lite. Vi borde göra det oftare. Och varför ska vi bo på varsin kust? Helt onödigt. Det var mycket bättre när vi bodde på samma.

 

Nu ska här simmas!

 

 

I säkert en timme har jag suttit och läst gamla inlägg från min blogg. Från 2009 och 2010. Det var en fin tid. Just då minns jag att jag tyckte att livet vissa stunder var skit och inte alls speciellt spännande. Fast nu när jag läser och tänker tillbaka, så saknar jag det lite.

 

Just den där känslan när man levde mellan säsonger och for runt hit och dit. Det var lite mer spännande. Dessutom såg jag pigg och fräsch ut. Nu känner jag mig som en trött gammal tant. Antar att det kanske har att göra med att det är höst och grått största delen av dygnet. 

 

Usch, kände att jag blev helt deppig av att tänka tillbaka. Så får det inte vara. 

 

Tror att jag ska ta på mig mina snabba skor och springa några varv runt ön. 

 

Så får det bli. 

 

Okej Ola, jag vet. Jag har blivit kass på det här med att uppdatera. Jag ska försöööka att bättra mig. 

 

Tiden går så fort nu. Helt plötsligt är det den tredje november? Vad hände. 

 

Familjen var här och hälsade på. Himla fint. Niklas saknades men det blir fler gånger. Vi hann med bastu och hummerfest. Och massa kaffedrickande. Jag längtar till jul när jag får åka hem och krama på er lite längre. Det är på gott och ont som man inser att man blir äldre och vuxen. Flyttar hemifrån. Långt hemifrån, Och inte längre kan krama på lilla familjen så ofta man vill. Tänk att jag till och med ska bli faster. Tokigt. Men härligt.

 

Idag är det lutfisk kväll på krogen. Jag antar att jag inte ska gnälla eftersom öppettiderna just nu är väldigt begränsade. Till enbart lördagkvällar. Men då blir det lite extra jobbigt att gå iväg och jobba när alla andra är lediga. 

 

Nu ska jag äta en kiwi och kila upp till krogen. 

 

Tjing!