Ett och ett halvt år sedan

Idag fick min bror för sig att han skulle utmana mig på tennis. Ni som känner mig och min bror vet att han inte bara är bra utan tyvärr råkar vara typ bäst på denna exotiska sport, och jag inte riiiktigt lika bra. Vi pratar topp tio i stockholm, lite skryt får ni leva med. Nu är han dock skadad i ryggen så förmodligen befinner han sig inte på topp tio listan längre men hur ont i ryggen han än har så är han fortfarande ljusår bättre än mig på att slå den där gula lilla bollen över nät. Nu råkar det ju dessutom vara så att det var över ett och ett halv år sedan jag spelade sist och min tenniskarriär tog slut i sammband med att jag började sista året på gymnasiet. Låt oss bara säga såhär, det var grymt kul men otroligt exotiskt. Otroligt exotiskt.
 
Jag kan också meddela att jag fickparkerade perfekt idag på min körlektion. Jag tror minsann att Gisela blev lite förvånad över min skicklighet. Direkt in i luckan, rakt och perfekt. Jösses vad jag är bra. Nu undrar ni säkert hur lång tid det ska ta innan jag lyckas ta det där nedrans körkortet, men ta det lugnt people, det är inte långt borta nu. Snart kommer jag susa fram på vägarna i min sexiga supersaab.

Sen vill jag bara säga att om en vecka kommer jag befinna mig på varmare och sydligare breddgrader, nämligen cypern, ayia napa. Jag ska bete mig barnsligt och göra fjantiga saker. Dansa tills benen viker sig, sola och bada tills jag ser ut som ett russin.

"Om kvällskvisten"

På något underligt vis är det alltid på kvällarna som det studsar flest tankar och funderingar på insidan av mitt lilla huvud. Dagens alla tankar får tydligen för sig att samlas till en stor klump och anfalla min till synes obesvärade hjärna med massvis av strunt och jobbiga tankar om framtiden och diverse andra besvärliga ting. För tillfället består dock de flesta tankarna av funderingar och svåra ekvationer om huruvida jag borde, eller snarare har råd att köpa mig ännu en bikini till Cypern? Borde jag kanske ha gått och klippt mig? Vilket i och för sig är en helt onödig tanke eftersom det redan är försent att hinna få en tid innan nästa söndag. Har jag tillräckligt med linnen och är solskyddet som jag och Ola ska köpa på taxfreen tillräckligt stark för att skydda min obruna hud från kräftbränna? Ja, frågorna är många och kluriga. Svårlösta. Men snart bär det av.


Snart.

Hallå världen

Jo, det är faktiskt sant. Jag lever. Jag har inte lämnat planeten jorden som vissa kanske tror, jag har bara tagit en kort semester. Bloggandet kommer snart komma igång ingen. Just nu är jag bara lite trött. Men håll ut. Inom en snar framtid  är stringstrumpan tillbaka i all sin prakt.


Mumma. Zandra har lagt ut lite fler exotiska bilder på bilddagboken. Dom är verkligen minst sagt exotiska. Kärlek och smisk till all underbara fotbollsbrudar.

Kvalitetstid

Idag är en såndär dag då inget egentligen kan bli riktigt dåligt, för allt är redan så underbart bra. Även om jag nästan somnade sittandes på jobbet idag igen så kändes det okej att jobba. Jag fick dessutom gå redan vid två. Jag antar att det var tröttheten som lyste igenom. Jag mötte Olala nere i hamnen och vi fick lite såndär kvalitetstid som bara de två bröden kan få. En glass på bryggan och lite exotiska ljud. Solen sken och livet kändes sådär härligt lätt att leva. Vi prata lite om Napa och kom fram till att det bara är två veckor kvar på måndag. Jisses. Tiden rinner ifrån en.

Vart tog sommaren vägen?

En fågel kvittrade i mitt öra


Igår kvittrade Ola något om de nya snygga poliserna som tydligen har börjat skydda våra gator här i Nynäs. Enligt säkra källor, Ola vill säga, hade de hängt lite nonchalant över bardisken nere på Kroken när Ola jobbade och förklarat att de hade nya skift och behövde lära känna lite människor. Tydligen hade de varit sådär oförskämt snygga, sånna där som mycket väl är medvetna om hur tjejerna blir helt till sig och knäsvaga så fort de kommer i närheten. Nyutexaminerade polispojkar.

Idag, när jag grinig som en barnrumpa var tvungen att åka ersättningsbuss från ösmo fick även jag en skymt av dessa nya snygga "världens beskyddare" till polispojkar. Jag säger bara jisses. Ola hade rätt att vara fnittrig när hon pratade om dessa två filurer, jag kan även förstå alla andra tjejer som Ola berättade om som slängt trånande blickar efter dessa två nya polismän till hunkar. Jag såg dem genom ett fönster på en buss och det räckte för att bli övertygad om att jag snart kommer begå ett hemskt hemskt brott så att farbror polisen måste komma och ta hand om mig.

Mumma.


Gotland med de bästa 2007

Så var det då över. Det som knappt hade börjat. Våran gotlandresa. Men jisses vad underbart kul vi hade det. Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna förklara allt roligt som hände där borta på den stora ön, men en sak är i alla fall säker, det var sjukt kul och för första gången på mycket mycket länge var det skönt att bo i nynäshamn när man kom hem. 

Jag är så otroligt glad att det var just vi som åkte, "fotbollstjejerna" som vi så fint blev kallade. Alla dessa nio personligheter som blev en stor härlig klump som ledde till en massa tokiga äventyr. Det blåste kallt men solen sken och vi var på äventyr i visby på dagarna. Somliga lyckades lifta med exotiska pojkar i en blå bil till tofta medan andra åt pommes med grillkrydda på en liten grill i centrala visby. Vissa fick snygga brännor på ryggen och blev kallade för Agneta och lyckades missa nästan varenda boll när vi spelade brännboll med ett stort och härligt grabbgäng. De otroligt härliga kvällarna i stugan med exotiska gäster i alla storlekar och former är nog de som det kommer talas mest om.  Nattliga äventyr i snäck och äckliga baracker fulla med tomma lapin kulta burkar och killparfym. Personer som mer liknade en Enrique än en Krisoffer och vissa hade osynliga änglavingar på ryggen. Någon var lik Idol-Ola och en annan var bara snaggad. En sexig supersaab på det och det kunde inte ha slutat så mycket bättre.

Lite bilder kommer förhoppningsvis senare. Så länge kan nu ju spana in de här.


Kärlek i massor till mina underbara tjejer!

Underbara ting

Sötaste Michaela är en såndär person som kan allt och lite till om photoshop. Precis sånt som jag också skulle vilja kunna utan och innan. Tyvärr är inte photoshop en av mina starkare sidor. Hur som haver så har denna härliga lilla filur gjort finfina kollage från våra tre år på rytmus. Är dom inte för fina ?

Och ja, man måste logga in för att kunna se bilderna.

Snart bär det av

Nu räknar vi timmarna. Timmarna tills vi åker till gotland. Jag är säker på att det kommer bli grymt kul. Kan det bli annat än kul? Nio tokiga brudar på vift på gotland. Kan inte bli annat än succé. Mumsfillibabba. Jag, Tessan, Karin och Marie har dessutom vart ute på en liten sväng med supersaaben, som för övrigt är våran "ride" under trippen, och samlat ihop folks väskor. Det här kommer bli kempegrejt.

Nu är det bara att slänga ihop det sista. Snabbkaffe i en liten påse, plattången och picknick. 

Det pirrar i magen. Det här kommer bli mumma. 

När jag kommer hem är det första jag ska göra att ta en lång fika med Desireé och prata igenom allt och ingenting. Se hur det står till med livet på söder och med allt annat som händer. Det var längesen nu. Om Michaelapela är i stockholm vore det ju guld om hon också ville komma och mysa med oss. Kärlek till er mina små krullisar.

Cuba den lilla token är på Kos och lär sig blanda drinkar i fyra veckor. Stackars stackars Cuba.

Nej, nu får det vara nog.

Mot Gotland.

Många många frågetecken

Jag känner mig just nu lite besvärad. Jag har precit bokat körlektioner. Men jag är chockad. Det finns i princip inga tider i augusti!?!?!?!! Hur kan alla ha semester samtidigt? Alla tider kan väl inte vara bokade? Det finns i princip inga i juli heller?!? Jag förstår inte. Jag måste ha körlektioner. Jag har ju bokat uppkörning nu. Jag kommer aldrig hinna köra så mycket som jag borde innan uppkörningen om det inte finns fler tider än såhär. Panik. Jag vägrar missa uppkörningen. Fast om det finns folk som kan klara sig utan en enda körlektion så kanske det finns hopp för mig också? Jösses. Usch det här känns inte bra i magen. Hur ska detta gå?

Usch jag känner mig lite för vuxen idag. Jag har jobbat, varit hos polisen och fixat pass, kommit hem och lagat middag och nu har jag diskat undan allt också. Jisses ibland är man bra duktig. Tänkte att jag dessutom skulle ta mig ut och springa. Om maten i min mage vill smälta snart.

Känns som något stort och tungt helt plötsligt hängdes över mina axlar. Det känns inte så kul. Mest jobbigt faktiskt.

Undrar om man ska ta fågelgatan idag igen? Heja backlöpning.

Dagens alla frågetecken?

Vissa dagar är ju sådär som bara vissa dagar är. Man vet inte riktigt om dom är bra eller dåliga. Allt är på något sätt medelmåttigt. Solen skiner inte, men det regnar inte. Det är inte varmt men man behöver in frysa. Man är inte ledsen men man är inte sprudlande glad heller. Maten är god men inte något extra att hurra över. Tågresan är lång men inte allt för lång just idag. Ja ni vet, medelmåttig.

Dagens i-lands problem: Det knastrar något förskräckligt i huvudet när man äter havrefras flingor. Ekar i hela huvudet. Sånt är ganska jobbigt när man sitter där och slevar i sig flingorna kvart över sex på morgonen.
Tänk på barnen i afrika. Jaa mamma.

En kväll med ciderkaraktär

Min bror med sällskap lyssnar på mysig musik nere i köket och äter ostmackor. Jag sitter här och funderar på om jag vattnade den stora palmen i hörnet ordentligt eller om jag borde ha gett den mer vatten. Den måste överleva. Min bror förklarade för en vän att den var vår fars käraste ägodel. Den och så segelbåten förstås. Så den måste såklart överleva. Palmen i hörnet. Om den hade stått i mitten av rummet hade den överlevt bättre då? Ljus från alla håll och kanter. Precis som vi människor. Vem vill stå i ett mörkt hörn när man kan få all uppmärksamhet som finns i "centrum"? Bra fråga. Igår funderade jag på hur hamstrar sover. Håller jag på att bli knasig på heltid eller är det bara tröttheten som sakta smyger sig på? Bra fråga igen.


Palmen är inte min fars käraste ägodel. Han är bara väldigt mån om att den ska överleva. Och överlever gör den faktiskt även om den står i hörnet. Även när det är jag och bror som tar hand om den i några dagar.

Life or something like it.

Om jag blundar nu skulle jag lika gärna kunna befinna mig i en mysig pianobar någonstans i New York, lite nonchalant dinglandes med benen i kors sittande på en barstol, drickandes en dry martini och fundera på livet och njuta av underbar musik. 

Om jag öppnar ögonen och slutar fantisera befinner jag mig dock hemma, i mitt eget hus, sittandes framför datorn drickandes något så exklusivt som nescafé. Men fortfarande kan jag njuta av underbar musik. Dock inte live framförd av en stilig man i frack sittandes vid en stor svart flygel. Men Diana Krall på cd är inte fy skam det heller. Och blundar man kan det likagärna vara live från en hotellbar. 

Imorn ska jag plinka piano för första gången på mycket länge. Inför en samling människor dessutom. Men vad gör man inte för nära och kära?  



   

Stylingakuten - Var är du?

Mode hit och mode dit. Mode här och mode där. Mode överallt. I stort och smått, högt och lågt, och jag gillar det. Denna modehets som inte ens självaste statsminister Reinfeldt kan gömma sig ifrån. "Den röda slipsen passar bäst till den svarta kostymen med breda slag herr statsminister. Den gröna slipsen?! Men käre herr statsminister, grönt är såå last season"


 Nu råkar ju vår statsminister kunna unna sig den lyxen, som vilken Hollywoodkändis som helst, att låta en fräsig stylist skräddarsy varenda en av hans viktiga outfits och få honom att alltid se sådär dödligt snygg ut. Precis som självaste Kate Moss. Vi däremot, vi dödliga Svenssons, vi får nöja oss med att kasta oss över fyndlådorna likt rovdjur kring en köttbit så fort rea-skyltarna dyker upp. Kanske, om vi har tur, lyckas vi hitta en liknande slips till vår man, som, om vi blundar, möjligen påminner lite om den som Reinfeldt hade i sin senaste intervju. Tyvärr blev ju även den såå "last season" så fort den hamnade i fyndlådan. Det är synd om Svenssons.    

Låt oss nu lämna herr statsminister Reinfeldt och hans slipsar, även om jag själv, för att vara lite extra hipp, skulle ha valt en slips åt det mer guldiga hållet. Låt oss istället fokusera på den grupp i vårt samhälle som verkligen måste ha talat sanning när de påstått att de aldrig läste modetipsen i tidningen Café i väntrummet hos tandläkaren. Just precis, jag talar om skinheads. Dessa människor som är totalt befriade från all kunskap om mode. Jisses, krakarna har ju noll koll. Vem matchar slimmade jeans med jätteboots? Nog för att det varit på modet att stoppa in byxorna innanför stövlarna men för det krävs rätt sorts byxor och rätt par skor. Samt ett litet stycke smak. Vilket dessa personer saknar helt. Army-inslagen som man ibland kan se är så otroligt fel att blotta tanken på det ger mig utslag. Stora utslag, sådana där som kliar något extremt. Låt oss heller inte glömma de uppsvällda jackorna i den oftast förekommande gräsligaste grön, som får deras rakade hjässor att se ut som flirtkulorna på de hemmagjorda påskkycklingarna. Nog för att de förespråkar elaka saker, och hur mycket kan man egentligen kräva av människor med så pass lite innanför pannbenet som de tycks ha?  De kan väl i alla fall se snygga ut när de utför sina dumma påhitt. Jag menar, nitarna på läderbältena som de använder kan vara bland det värsta jag sett i modeväg. Visserligen kommer silver allt mer nu i vår, men tillsammans med läder? Det finns gränser för vad ett modemedvetet öga tål.    

Självklart har jag tagit fram en outfit som jag tror kommer att tillfredställa alla parter, dock med några enkla variationer. Även om denna mediokra stil mestadels används av gossar i förstora skor så ska vi inte glömma de få flickor som faktiskt också tillhör den här förpassliga gruppen. Ni får ju inte tro att jag använder mig av samma diskriminering som de gör. Nej, här ska alla bli fina á la Extreme Makeover. 
    

Till gossarna har jag tänkt mig en mer slimmad sko, även om ordspråket säger att man ska stå stadigt med båda fötterna på jorden så tror jag inte att det innebär en fortsatt användning av deras enorma kängor. Som sagt, en enkel sko, sneakersmodell med enkel knäppning, glöm inte hjärnkapaciteten, snörning kan bli för svårt. Tjejernas sko skulle till skillnad från gossarnas helsvarta kunna tänkas ha en guldig touch. Jeansen som i vissa fall kan få gossarnas ben att se ut som två levande sparris på vift med inbyggd rumplyfteffekt måste tyvärr dumpas i första bästa UFF-insamling. Vilken gosse vill se ut som att han precis varit och hälsat på hos farbror doktorn för ett rumplyft? Tänkte väl det. Satsa istället på ett par jeans i rak modell, gärna lite bootcut, vilket är smickrande för alla former. Likaså ni flickor, hög midja är bara något tillfälligt. De rakade hjässorna antar jag att det inte går att göra så mycket åt. Jag kan redan nu känna de onda blickarna som jag skulle få om jag föreslog en mer page liknande frisyr. Korthårigt och page är ju dock så rätt i vår, jag säger bara våga, våga, våga. För att slippa den outhärdliga flirtkuleeffekten rekommenderar jag starkt att satsa på en mer slimmad jacka. Den får gärna vara kort men se till att den inte har alltför mycket volym då jag gärna ser att flirtkule- samt rumplyfteffekten uteblir. Dock är det aldrig fel med en synlig fast stjärt. Accessoarer att satsa på istället för knytnävar och hakkors skulle kunna vara en elegant men funkis väska. Gärna i skinn, slitningen blir otroligt fräsig då.

 

Hokus pokus filiokus så förvandlades den osmaklige skinheaden från en mindre attraktivt klädd person till en dödligt snygg och modemedveten trendsättare. Nu kan till och med mina modemedvetna ögon vila på skinheadsens nya look.       



Det här är mitt svenska C kåseri. Tyckte att det kanske kunde vara roligt att lägga upp någonting som jag har skrivit utanför bloggen. Hoppas alla förstår humorn och ironin i texten. Nog för att jag tycker att dom klär sig hemskt men den här texten är bara skriven på skoj. Ta den helt enkelt med en nypa salt.

En dag på Gävlegatan

Man vill ju ha pengar så att man kan spendera dom, och för att få pengar måste man ju jobba, om man inte heter Hilton eller något annat exotiskt i efternamn. Nu gör ju inte jag det, tyvärr. Jag har ett jobb och jag blir överlycklig när lönen kommer, men jag vill inte jobba. Jag vill inte. Vill inte vill inte. Jag är lat och vill ha sommarlov. Äta glass, sola och bada. Så om ni undrar vad jag har för mig på dagarna kan jag meddela att jag jobbar. Jobbar och fortfarande åker tåg. Allt är som det ska vara helt enkelt. Men om en vecka åker vi äntligen till Gotland. Det blir mumma. Jösses vad vi ska steka på Tofta. Nio tokiga flamsmajor. Det kan inte bli annat än perfekt. Därför tänker jag lyssna på Craig David feat Artfull dodger - Re rewind och äta BK burgare. Mumma.  


 
  

En dag på stan

En vanlig dag som denna när man vandrar runt på stockholms gator och torg kan man inte unvika att se och imponeras av alla dessa snygga människor. Överallt. Speciellt nu när solen och värmen äntligen vill visa sig och turista vårat avlånga land. Det är som om alla blommar ut.

Även om den ena tjejen är en kopia av den andra och den tredje ser ut som den fjärde som i sin tur är en kopia av den femte eller sjätte med sina stora solglasögon, cityshorts och det nyinkomna linnet från Gina Tricot som i sin tur verkar vara det nya H&M och även om jag själv är en av alla andra kopior, och även om folk försöker få H&M tröjan likväl som Gina linnet att se ut som nått dyrt designerlinne så är folk så jäkla snygga. Det som jag framförallt förundras över är människors ork och motivation att vilja se så snygga ut. Hur orkar vissa alltid se så tipp topp ut? Kanske behöver det inte anstränga sig, och visst finns det dom som klär i allt och som faktiskt lyckas med att få det "miljonproducerade" H&M linnet att se ut som något exklusivt designerplagg direkt hämtat från en flashig modebutik i centrala Paris. Även om dessa är få så finns det många som ändå försöker och i vissa fall kanske lyckas ganska bra. Och jag är imponerad. Tänk alla dessa snygga människor som finns här i lilla Sverige. Strunt samma att alla ser likadana ut. Vi är iallafall snygga. Och det är väl huvudsaken? Mumma.  


En dans på rosor

Idag kan jag kryssa för ännu en ruta på mitt träningsschema. Jag förstår fortfarande inte riktigt hur de hade tänkt sig att jag skulle orka utföra dessa uppvärmningsrundor på 2 km (även om 2 km inte är så långt) och sedan intervall och styrketräning minst två gånger i veckan? Idag har jag dock varit en duktig flicka som förutom löpningen även gjorde intervall och styrketräningen. 1-0 till Johanna panna. Jisses vad bra det känns efter. Nu känns det okej att äta en vitchoklad/jordgubbsmuffins som Anna kom förbi med förut.

Jag har funderat lite. Eller på sista tiden har jag funderat ganska mycket. På allt och ingenting och på livet i stort och smått. Både på att mitt hår befinner sig i en väldigt krullig period och att jag inte ska börja skolan till hösten. Lite då och då påmins jag om att jag kan göra precis vad jag vill. De senaste dagarna har jag gått och känt mig stressad. Över vad vet jag inte riktigt men egentligen har jag ju inget att känna mig stressad över. Inga arbeten, inlämningsuppgifter eller annat jobbigt som hänger över mig. Jag kan ta mig sjutton göra precis vad jag vill.


Men vad tusan vill jag göra?

Stringstrumpa

Strumpan som faktiskt finns

RSS 2.0