Om jag blundar nu skulle jag lika gärna kunna befinna mig i en mysig pianobar någonstans i New York, lite nonchalant dinglandes med benen i kors sittande på en barstol, drickandes en dry martini och fundera på livet och njuta av underbar musik. 

Om jag öppnar ögonen och slutar fantisera befinner jag mig dock hemma, i mitt eget hus, sittandes framför datorn drickandes något så exklusivt som nescafé. Men fortfarande kan jag njuta av underbar musik. Dock inte live framförd av en stilig man i frack sittandes vid en stor svart flygel. Men Diana Krall på cd är inte fy skam det heller. Och blundar man kan det likagärna vara live från en hotellbar. 

Imorn ska jag plinka piano för första gången på mycket länge. Inför en samling människor dessutom. Men vad gör man inte för nära och kära?