Plötsligt händer det
...personen som satte sig mitt emot mig var tyvärr inte mysbyxan. Det var en medelålderns tant som hade ätit för mycket kakor i sina dar och som stirrade på mig som om det växte ut gröna tentakler ur mitt huvud.
Det är nu bekräftat att mysbyxan har flytt sin kos. På obestämd framtid.
Imorgon är det fredag. Fredagsfika med T och O.
Mys.
Jag är inte bitter...
Imorn när jag vaknar kanske?
Hoppas.
Av en händelse
Hjälp.
Dagens händelse två: Idag var det kallt. Ruggigt kallt. Endast sju grader när jag åkte till jobbet imorse. Då är man berättigad att ta på sig jackan, så ja, idag hade jag min skinnjacka. Fast att det bara är augusti. När jag går där, förvirrad över denne kuf till snubbe som precis sagt att jag ser mysig ut ser jag något som nästan får mina ögon att ploppa ut. Mitt utanför NK kommer en snubbe med en canada goose jacka. Jösses säger jag bara. Jösses och augusti. Ni fattar resten.
Dagens händelse tre: På tåget hem träffade jag Emanuel för första gången på extremt länge. Han såg frisk och levande ut och mådde allmänt bra. Sådant tycker vi om. Vi hade en trevlig pratstund, mestadels om musik och han visade en exotisk film som han hade spelat in idag. Trevligt trevligt.
Jag längtar tills på fredag. Då blir det fredagsfika med mina andra två halvor.
Sista minuten
Jag och en kär vän planerar att ta en sista minuten någon gång nästa vecka. Jag sitter och spanar runt på alla resebolagens hemsida efter tänkbara resemål. Min fråga är dock, vågar man åka ospecat? Jag har noll koll på det där. Någon hade hamnat på ett hotell utan egen toa och någon annan hade hamnat på ett fyrstjärnigt hotell. Men ska man våga chansa på ospecat? Jag vill ju inte ha en till semester förstörd. Två på en sommar känns lite jobbigt. Men samtidigt vill jag inte betala så mycket.
Hur ska man göra?! hjälp!? Någon?
Exotiskt
Jag tar det som en komplimang, men om vi är så lika vet jag inte om jag kan hålla med om? Hon är ju snygg för tusan.
Men som sagt, det var exotiskt.
Mysbyxor med mörka mysiga ögon
När jag nu äntligen har kommit över min drömprins, eller jag har i alla fall insett att loppet är kört, och har hittat en ny mörk skönhet och gjort bort mig inför honom på krogen, försök till ett samtal och nu är redo att köpa spik för att återigen försöka få igång en konversation med denne mystiska man så har hemliga källor avslöjat att denne har flickvän sedan många år tillbaka och ska nu flytta till Linköping för att plugga. Min enda fråga är varför? Varför är dom alltid upptagna? Varför är mina tilltänkta män alltid upptagna? Och varför flyr de alltid fältet?
Kan någon vänlig själ förklara det för mig?
Tack.
En rosa himmel och ljuva toner
Om det är någonting jag kommer sakna något enormt när jag nångång flyttar hemifrån så kommer det vara kvällar som den här. Kvällarna när pappa spelar sin pappamusik och allt bara är underbart bra. Solen har precis gått ner och himlen är rosa, havet är helt stilla, mamma och jag har pratat strunt i köket och det är bara sådär tokigt mysigt.
Jag kan knappt förstå att vi för en vecka sen sprang runt på hotellt nere på Cypern, drack iste och åt chips. Hade manligt besök på rummet med en viss Idrefjäll känsla. Jag försökte precis förklara för mamma hur ofantligt mycket jag vill spola tillbaka tiden. Tänk om man kunde spola tillbaka tiden två veckor. För två veckor sen sprang vi omkring här hemma, förväntansfulla med pirriga magar, hela veckan framför oss. Utan bandage. Trodde jag.
Jag måste sluta vara bitter. Det kan verkligen inte vara bra att gå runt och känna sig bitter. Jag är ju inte ens en bitter person. Men jag kan bara inte släppa det. Förmodligen för att jag lagt ner så mycket energi och tid på att få den här resan till att bli den bästa. Och den var ju helt perfekt fram tills natten första kvällen. Var jag tvungen att somna på strandpromenaden med benen hängandes över kanten? Och var det lilla felsteget tvunget att totalförstöra hela min vecka? Ska man inte ens få somna på strandpromenaden på sin egen semester? Vad är det för knas?
När jag ser ett flygplan på himlen kan jag inte låta bli att klura på vart det möjligen kan vara påväg, och vilka lyckostar som befinner sig på just det planet. När vi satt på startbanan för snart två veckor sen var jag den där lyckliga som snart skulle befinna mig uppe i luften på väg mot nya äventyr.
Jag skulle kunna ge vad som helst för att spola tillbaka tiden tills då.
Utan en nerv i kläm.
Varför jag?
Om kvällarna är det lätt att krypa in lite för långt i sig själv. Man börjar fundera, tänka, grubbla och klura. Ibland på bra och lätthanterliga saker ibland på krångliga och jobbiga saker. Vad är det då i ens lilla tokiga förvirrade tonårshjärna som helatiden måste vända och vrida på allting, ständigt denna analys av allt och ingenting. Varför kan inte en kommentar bara få vara en kommentar? Måtse man analysera om det är bra eller dåligt? Vad menas egentligen med "ett arabiskt fullblod" och vadå? Vill man inte "ligga" om man har shorts? Ibland får man verkligen höra knäppa grejer. Ibland vore det ju bara så underbart skönt om allt för en gång skull verkligen gick in på ena sidan och ut på andra, utan att ta en djupdykare in i min lilla förvirrade hjärna för vidare analys. Stänga av helt enkelt. Frikoppla. Typ.
Eftersom jag nu sitter här mitt i all självömkan med min fot som värker som tusan kan jag inte låta bli att tänka varför jag? Varför fick jag en nerv i kläm? Varför? HALLÅ VARFÖR!!!!??? Varför sabbades hela min vecka i napa? Varför kunde inte jag få njuta och ha kul som alla andra? Varför kunde jag inte ens gå normalt? Varför måste jag ha en stödskena? Varför kan jag inte köra bil? Varför kan jag inte gå?
Varför? Vad har jag gjort han däruppe?
Vad?
Sen vill jag bara ursäkta mitt inlägg om Andrea och Pappa dee. Det var inte illa menat överhuvudtaget. Jag blev bara så otroligt förvånad när jag såg artikeln i Hänt extra. Som sagt, inget illa menat.
Mumsbitar
Bilden finns ju redan ute på internet så jag tänker ta mig friheten att lägga upp den här på min blogg. Herr Nilsson med vänner. Jösses vilka mumsbitar... Eller vad säger ni mina små "slampor"??
Exotiskt?
- Ja...
Somliga går med kluvna hårtoppar...
"I will charge you for that"
Jag sitter här med min stödstrumpa och hostar och snuvar om vartannat. Jag måste ha ett nytt mål. Min pappa sa häromdan att man inte får bygga upp hela sitt liv kring en sak, han syftade på min cypernresa och från början höll jag inte alls med honom. Jag tyckte att det var helt självklart att man måste få ha någonting att längta eller se fram emot. Pappa menade dock att man får inte bygga upp sådana förväntningar som gör att om någonting händer så sabbas ens liv för en kort tid framöver. Precis så blev det för mej. Jag hade längtat hela sommaren. Precis hela jäkla sommaren. Eller inte bara sommaren, jag har längtat sen i vintras. Mina förväntningar var skyhöga och jag visste att det här skulle bli den bästa veckan nånsin. Nu blev det inte riktigt så som jag hade tänkt mig. Inte alls faktiskt. Ett skadat ben/fot med alkoholförbud var inte riktigt min högsta önskan. Det jag vill få sagt är att pappa nog har rätt. Man ska inte bygga upp sånna förväntningar som jag hade ifall att det skulle hända något som skulle kunna sabba dom. Som mitt ben. Jag kunde inte ens uppskatta att sola, bada och äta gott när jag inte kunde följa med dom andra ut och dansa och partaja. Ganska knasigt egentligen. Dessutom kommer jag fortsätta vara deppig och bitter när de andra pratar om alla sina äventyr och jag vet att det kunde varit jag, men nu fick jag en nerv i kläm istället.
Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det här, mer än att jag fortfarande tycker synd om mej själv och att jag kommer vara bitter ett tag till. Jag ska ta sikte på nästa resa, men inga skyhöga förväntningar den här gången. Fast nu kommer jag ju nästan räkna med någon sorts skada så kanske kan det bara bli bättre nu?
"At the vanilla bar...har vi små slampor och animals i poolen"
En tom känsla
Jag trodde att jag redan varit med om tillräckligt mycket bekymmer förra sommaren när jag hade gips på handen i grekland. Jag menar, hur mycket otur kan man ha? När jag nu efter första natten vaknar upp med en svullen fot utan känsel från smalbenet och ut i tårna vet jag inte om jag är mitt i den hemskaste mardrömmen man kan tänka sig eller om det faktiskt är så att jag har vaknat upp andra dan med en fot som ser ut som en stor svullen köttbit utan någon känsel överhuvudtaget. Och visst fasiken är det sant. Jag kunde knappt fatta att det va sant.
Andra dagen på cypern och jag kan inte gå. Sånt händer inte. Efter ännu en dag utan att svullnaden gått ner fanns det inte mycket annat att göra än att besöka sjukhuset. Väl där är doktorn nära på att skicka hem mig till sverige för att jag kanske behöver opereras, ingen vet dock vad jag har gjort med foten eftersom jag inte har skadat mig på nått sätt. Det hela slutar med att doktorn ger mig tre askar piller och alkoholförbud hela veckan. Tack och adjö med den resan. Vem lyckas sabba resan första natten? Jo, jag så klart. Varför ska jag få ha det kul på min semester? Varför ska jag få partaja, dansa och röja som alla andra? Där fick jag igen, in my face, som om det inte räckte med gips förra året. Det mest ironiska är att det är en liten sketen nerv i mitt knä som har hamnat i kläm när jag har legat på strandpromenaden. Jag kan inte ens beskriva med ord hur tom och ledsen jag känner mig. Allt det här låter säkert helt knasigt och jag kan tänka mig att ni inte ens fattar hälften av det jag försöker förklara här. Kort och gott. Min Ayia Napa resa som jag har längtat efter sen förra sommaren blev helt misslyckad, nej, inte helt, men just nu känns det bara jobbigt, medan dom andra var ute och partajade satt jag hemma på hotellrummet och väntade på att veckan skulle ta slut. Väntade på att personer skulle komma hem tidigt på morgnarna efter nattens äventyr och lyssna på allt som dom varit med om. Ni kanske förstår själva? Jag ville bara åka hem. Jag är dock glad att Emelie var hemma med mig. Utan hennes sällskap hade jag nog åkt hem med första bästa flyg.
Jag har fortfarande noll känsel i foten och smalbenet och på sjukhuset idag sa dom att det kommer ta minst en månad innan det försvinner. Det finns inget att göra, bara låta det vara och använda stödskenan. Gå som en häst. Som ett arabiskt fullblod kanske? Verkligen jättekul. Skitkul.
Underbart.
Verkligen.
Inte allt för otippat
Att vara segare än segast
Nu är det nog egentligen väldigt väldigt dags för mig att börja packa. Om 19 timmar åker vi men jag orkar inte ens tänka på min packning. Jag hatar att packa. Det är tidskrävande och allmänt jobbigt och man får aboslut inte glömma någonting. Man måste springa fram och tillbaka och tänka på allt möjligt som måste slängas ner i väskan . Otroligt jobbigt. Dessutom sitter jag här i min bikini, dels för att det är så otroligt varmt men också för att på något exotiskt sätt börja vänja mig vid att gå runt i denna minimala sak och visa på tok för mycket kropp. Nej fy tusan, vilken skräckupplevelse första bikinidagen är. Speciellt när man är blekare än blekast.
Daller daller.
Om natten
Men nu sömn. Massor av sömn.
Tack och hej leverpastej.
L'Eros
"Litet och enkelt familjedrivet hotell med livligt och centralt läge vid vägen som leder ner till Agia Napas hamn. Hotellet vänder sig enbart till ungdomar och har den populära pool- och snackbaren "Vanilla Bar" som är öppet dygnet runt och spelar musik. Pool- och barområdet är i fräsch och modern design med poolen upplyst i rosa nattetid. Rummen är enkla och varierar i stil och inredning."
Jösses vad jag ska ha fjantigt kul och göra massvis med busiga saker. Strunt i allt vad mogen och vuxen betyder. Jag ska bete mig som en knasig tonåring.
"19 åriga Andrea har fångat ständige singeln Papa Dee"
"VISST ÄR VI ETT PAR"
"Nu vet vi var Daniel "Papa Dee" Wahlgren har hållit hus. Han har hittat kärleken i unga Andrea"
"Artisten Daniel "Papa Dee" Wahlgren, 41, har alltid varit en flitig gäst på kändisfester. Med snygga tjejer vid sin sida har han avverkat biopremiärer och kroginvigningar på löpande band. Men på senare tid har han varit som uppslukad av jorden. På premiären av "Pirates of the Caribbean - Vid världens ände" får vi veta varför när han kommer med en mörk skönhet.
- Vi är ett par sedan ett år ungefär, berättar hon blygt.
Drömmer om barn. Andrea Hedström, 19, från Härnösand har lyckats fånga Daniel som inte haft stadigt sällskap sedan relationen med modellen Kristine Svensson för drygt fem år sedan.
- Att bryta upp från mitt förra gamla förhållande var en kaotisk historia, har han berättat. Han begravde sig i arbete och reste mycket för att hitta inspiration till sin reggaemusik. Drömmen om att bli pappa har också växt sig starkare.
- Förut var jag ointresserad av barn. De senaste åren har jag börjat tänka på det mer och mer men det är svårt att ordna själv, har han sagt.
Nu kan hans dröm vara på väg att bli sann."
Om han vill ha barn får han nog leta vidare. Gissa om jag blev chockad när jag satt hemma hos min mormor i början av sommaren och läste Hänt extra när jag plötsligt får syn på en bild och rubriken här ovan. Andrea och Papa Dee. Visst har jag också hört att det pratades på skolan om att hon var tillsammans med Papa Dee men jag trodde bara att det va rykten men nu fick jag det verkligen in my face. I en artikel i Hänt Extra för sjutton. Jösses. Har dock svårt att tro att Andrea skulle vilja skaffa barn med honom nu? Jösses igen, det skulle kunna vara hennes pappa.
Nog om detta. Mot nya äventyr.
