Några sista betraktelser
Kanske borde man analysera året som gått? Kanske inte. Jag känner mig rätt nöjd som det är. Jag har gjort precis allt jag velat. Tagit studenten och insett att skoltiden är den bästa tiden i livet. Trots tre Rytmus år. Varit på ännu en exotisk resa till utlandet med kära vänner. Två faktiskt. Pensionärsresan till Mallorca med Karin får absolut inte glömmas. Efter månader av droppfot och övningskörande äntligen tagit körkort. Vuxenpoäng. Insett att Telegrafen i nynäs är stället där man träffar alla. Jag har också insett att jag gillar det. Allt handlar om självkänsla. Och alkohol.
Till sist har jag insett att jag aldrig skulle överleva utan alla nära och kära. Ni vet vilka ni är. Jag har mitt egna E.M.D, Emlut, Michaela och Desireé. Cuba. Gunnar. Alla fotbollsbrudar. Ni är mitt allt. Jag vill inte att någon ska känna sig glömd. Kärlek i massor. Mamma. Puss.
Karin och Ola. Familjen och hamburgaren. Ni vet att vi är bra. Bättre än bäst. Jag blir sentimental men det struntar jag i. Det är frivilligt att läsa min blogg. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket ni betyder för mig. Ola och Karin, mina delar som gör mig hel, jag vet inte hur vi ska klara oss utan varandra det kommande året men jag vet att det kommer gå. Vi är helt enkelt för bra för att kunna splittras. Det kommer alltid vara vi. Det två bröden och köttet. Hamburgaren. Egentligen borde vi vara här alla tillsammans. Fira in det nya året. För även om vi inte vet vad som kommer hända vet jag att det här kommer bli vårat år. Jag ser fram emot nya spännande äventyr med er. Tokiga äventyr och mysiga stunder. Fikakvällar och Telenkvällar. Allt i en härlig blandning. Exotiskt.
Mina småkusiner har glittriga strumpbyxor och det snöar ute. Jag är glad. Glad och varm. Förmodligen av vinet men förhoppningsvis har några insett att jag inte är hjärtlös och hård som sten. Förmodligen vet hela nynäs om mina telenäventyr. Jag bjuder på det.
Jag blickar framåt mot mitt tredje bloggår. Det kommer bli ett bra år.
Se till att dricka mycket champagne.
Massor av champagne.
En julig kväll på Telegrafen
Jag sitter här och knaprar på min pepparkaka. Den är god men inte lika god som alla mumsbitar jag träffade och knaprade på igår. Det var en lång kväll. En lång kväll med många spännande händelser. Händelser som jag såhär dagen efter inte behöver skämmas över. Jag ska nog våga visa mig i matkön på kvantum trots allt. Inga jobbiga efterfester med för många medelåldersmän. Inga nyp i okända bakdelar, inget överdrivet ruffsande i långa bakåtkammade frisyrer.
Som vanligt dracks det på tok för mycket vin och andra alkoholhaltiga drycker. Vi åkte mer taxi igår än vad vi vanligtvis gör under ett helt år. Vi fick umgås med Gunnar och Emelie som också var goa och glada och allt var bara underbart bra. Hela nynäs var där utom allas vår hemlige vän som befinner sig på hemlig ort nere i alperna. Jag och Ola fick dock utbyta många spännande meningar med dennes käre vän Niklas. Vi fick veta allt om deras kärleksbarn. MiniMarkus, Bos Jr. Niklas visade oss till och med magen och vi fick klappa.
Vi träffade på massor av spännande människor, vänner och bekanta, gamla vänner, sääfar som förmodligen tycker lite bättre om oss nu, fotbollsbrudar, hockeykillar, dessa hockeykillar som finns överallt och känner allt och alla. Jag vet inte riktigt om jag tycker om det. Folk för allas olika smaker. Nynäsfolk i massor.
Egokickar i lagom mängd. Sådant gillar vi.
Pulvermos och bullar i mitt kök halv fem imorse var pricken över i:et och när jag och Ola somnade tror jag nog att vi trots omständigheterna, alkohol, mådde lite för bra. Om man nu kan göra det. Dock saknade vi vår käraste Karin. Nästa gång. Då blir vi hela.
Jag tänker även förgylla detta inlägg med en av många bilder från gårdagen. Niklas du är verkligen något extra. Som den rostade löken på varmkorven. Jag och Ola lovar att vara barnvakter när MiniMarkus kommer till världen. Vi ser fram emot det. Ola har redan börjat sticka tröjor. Tack. 
Dumma flickor
Idag fick jag ännu en egokick. Den här gången av en budkille. Sånt är ju spännande.
Störst bäst och vackrast
Johanna bloggar igen. Jag vet att ni har saknat mig. Herr A.S. kanske har ett stort ego, men han har nog rätt när han påstår att mitt och Olas är aningen större. Precis som jag vill ha det. Störst bäst och vackrast. Alltid.
De senaste dagarna har jag ännu en gång insett hur litet nynäs är. Ur flera olika synvinklar. Jag tänker inte klura på det mer än så för jag vet att ni alla håller med mig. Att bo i en småstad är exotiskt. Vi är som en enda stor familj. Vi har haft samma pojkvänner och andra hemliga beundrare och hemdrag. Vi går på fester där vi träffar folk som vi egentligen borde hälsa på men bara ignorerar. Man vill ju inte verka trevlig.Vi vet vilka alla är och skvaller är det absolut bästa vi vet. Vi lever i en egen liten bubbla. Där vi alla tror att vi är lite bättre än andra. Fast ni vet ju att jag som sagt är störst, bäst och vackrast. Jag svarar inte på beundrarmejl. Tack.
Den här helgen har jag även fått mysa massor med Erica. Dock utan jordgubbspeeling men på spännande festliga tillställningar med tillhörande dans och i andra lite svettigare förhållanden. Fotbollscup. Erica du är bra.
Pepp. Pepp. Pepp. Jag fick vara El Capitano idag.
Störst bäst och vackrast.
Lusse Lelle Pelle
Lårkaka och varmkorv, ketchup på det?
Den här helgen var ett mellanting. Jag är lite splittrad. Och väldigt eftertrött. Med en lårkaka rikare. Under alla mina år som fotbollsproffs har jag aldrig haft en fotbollsskada. Peppar peppar ta i trä. I helgen blev det ändring på det. Välkommen Johannas första lårkaka. Det känns dock ganska bra. Synd att den inte går att äta. Nej usch vad äckligt. Dumma flicka.
Jag vet egentligen inte vad jag vill komma fram till med det här inlägget. Kände bara att det var dags att skriva av sig lite. Låta fingrarna skriva ner det första som min förvirrade tonårshjärna kom att tänka på. Fotbollsturneringar i Nynäs är alltid spännande. Likt flugor kring en sockerbit samlas alla möjliga gummor och gubbar, flickor och pojkar för att käka en varmkorv och visa upp sig. Folk som inte ens vet hur en fotboll ser ut tyckts ha fått för sig att en eftermiddag i ösmosporthall är det bästa möjliga lördagsnöje de kan tänka sig. Det kan i och för sig vara varmkorven som lockar. Eller tio kronors kaffe i plastmuggar. Vad vet jag? Inte mycket.
Jag känner mig sådär lagom förvirrad. Fick veta i fredags att två gamla vänner från skolan ska ha barn. Sådant får en att börja tänka och fundera. Vrida och vända på saker och ting. Mest på sig själv. Mest är jag dock glad att det inte är jag som ska ha barn. Jag känner mig fortfarande som en barnunge. Hur vet man när man är vuxen? Inte när man har tagit körkort i alla fall. Jag vaknar fortfarande på mornarna och känner mej precis som förut. Tur är väl det.
I helgen fick jag höra av en mycket exotisk herre att jag var drottningen på dansgolvet. Denne person är av mycket lustig art och allt han säger bör tas med en nypa salt. Dock ville jag bara få det sagt. För att det var exotiskt. För att jag snart tänker ta mig ut på nya äventyr igen. Med alla som vill göra mig sällskap.
Som sagt, ketchup på det?
Imponerad
Jag vill bara säga att min bror är bra. Min stora lillebror. Jocke.
Tack.
Pluskonto AB
Jag och Karin pratade om livets viktiga ting över en fika i stan idag. Det var som vanligt mysigt och otroligt givande. Karin, du är så bra. Jag är så bra. Vi är så bra. Allt är bra.
Nu ska jag ta suupersaaben och hämta min bror med respektive i tennishallen.
Så det så.
Nu blir 73:an ännu farligare
Jag är glad. Otroligt glad. Äntligen får jag åka på egna äventyr i supersaaben. Eller porschen som pappa kallar den. Den är fin och brummar lagom mycket. Gasen i botten. Nu kan jag och Ola ta bilen överallt. Precis vart vi vill. Jag är glad.
Nu när jul närmar sig kanske man ska önska sig en lite större julklapp. En bil? Någon som vill ge mig en bil?
Hey Babe
Igår fick jag ett sött sms. Jag blev glad. Ibland behöver man snälla och söta sms. Sånna som gör en lite extra glad så att man kan sätta in lite extra glädje på pluskontot. Det personliga pluskontot. Som man kan ta av när allt känns lite extra grått och tråkigt. Just nu känns det som om allt faktiskt är riktigt bra. Jag hoppas bara att den braiga känslan kan hålla i sig i några dagar till. Det skulle kännas så bra. Det skulle helt enkelt vara toppen.
Våran fika igår var underbart mysig. Som alltid. Ola är duktig på att göra julmysigt. Lussebullar och för mycket pepparkakor. Jag har ätit på tok för mycket pepparkakor. Många olika. I olika former och storlekar. Så kan det vara. Men nu är det slut med det. Nu är pepparkakan borta.
En annan sak som gör mig oehört glad är det här. Tänk att jag sett honom live. I guldiga prasselbyxor. Sånt gör ju livet värt att leva. Eller varför inte, det bästa av det bästa.
Hey babe.
Reunion
Två dagar senare
Idag mår vi sådär. Kroppen är lite lagom utmattad efter två exotiska kvällar i stockholms nattliv. Men jag är glad. Så otroligt glad. Belåten. Jag och Cuba hade en helmysig kväll på Berns i torsdags. Vi som bara skulle kolla på Cornelia kom hem klockan fyra efter lite för många drinkar. Jag fick dessutom utbyta någon enstaka mening med en glömd svensk såpasnubbe. Nya tider.
Otroligt bakis efter torsdagens äventyr bar det igår av mot nya. Julfest med jobbet. På en båt. Jag tycker fortfarande att det gungar. Jag hade så nedrans sköjigt. Det är ju så mysigt med "jobbtillställningar" eftersom man själv inte behöver lägga ut ett endaste litet öre själv. Detta var något som alla utnyttjade till max. Snapsen och GT:n var poppis. Trubaduren som sjöng och plinkade så fint på sin gitarr var den största snubben jag sett. Han var enorm. Det var lågt i tak men kraken kunde knappt stå rakt. Det var exotiskt. Jag och Sonja sjöng rumpa mi på norska och allt var jättebra. Ida tyckte inte att vi fått nog av partajande när båten la till klockan ett så vi var ett härligt gäng som drog vidare till Blue moon bar. Är Bluemoon ett ord kanske? usch jag vet inte, varför ens orka bry sig. Rosé och fanta i massor, blandat med champagne och hallonshots i ännu större mängder. Dans till 80 - tals klassiker och äventyr med Marie. En korv delad med våran interna backslick och gänget utanför sturecomganiet fick avsluta kvällen.
Vilken osammanhängande text. Det snurrar. Men jag antar att det är så det ska vara.
Ikväll blir det kryssning med familj, släkt och vänner. Nu är det bara att gasa.
Puss och smisk.
