Johanna bloggar igen. Jag vet att ni har saknat mig. Herr A.S. kanske har ett stort ego, men han har nog rätt när han påstår att mitt och Olas är aningen större. Precis som jag vill ha det. Störst bäst och vackrast. Alltid.

De senaste dagarna har jag ännu en gång insett hur litet nynäs är. Ur flera olika synvinklar. Jag tänker inte klura på det mer än så för jag vet att ni alla håller med mig. Att bo i en småstad är exotiskt. Vi är som en enda stor familj. Vi har haft samma pojkvänner och andra hemliga beundrare och hemdrag. Vi går på fester där vi träffar folk som vi egentligen borde hälsa på men bara ignorerar. Man vill ju inte verka trevlig.Vi vet vilka alla är och skvaller är det absolut bästa vi vet. Vi lever i en egen liten bubbla. Där vi alla tror att vi är lite bättre än andra. Fast ni vet ju att jag som sagt är störst, bäst och vackrast. Jag svarar inte på beundrarmejl. Tack.

Den här helgen har jag även fått mysa massor med Erica. Dock utan jordgubbspeeling men på spännande festliga tillställningar med tillhörande dans och i andra lite svettigare förhållanden. Fotbollscup. Erica du är bra.

Pepp. Pepp. Pepp. Jag fick vara El Capitano idag.

Störst bäst och vackrast.