Bakåt, framåt och just nu.
Bakåt. Framåt. Just nu. Jag vet inte vart jag ska börja. Det är september och sommaren är slut. Vart våren tog vägen är svårt att komma ihåg. Mycket har hänt och det är längesen jag bloggade senast. Det finns massa olika anledningar till det men den största är nog brist på motivation och glömska. I all min förvirring och alla händelser glömde jag nästan bort att stringstrumpan fanns.
När jag läser mina senaste inlägg från i vintras känns det som igår och jag är så glad att det inte är det. En stor formsvacka. En riktigt stor jäkla formsvacka. Där jag glömde bort mig själv och vem jag är. Och som jag skrev, jag grävde verkligen bara djupare och djupare i min egen grop. Det var jobbigt.
Nu, ett halvår senare känns livet så mycket bättre. Och så mycket roligare. Jag är glad igen. Och det är viktigt.
Jag ägnade våren åt att ta tag i saker som inte var bra. Jag åkte hem till mamma och pappa och började om. Jag sökte skolor och lägenheter. Jag tänkte, och jag tänkte ingenting alls. Jag kom in på skolan som jag ville och jag fick en lägenhet.
Jag åkte tillbaka till käringön och Daniel i juli och jobbade. Och så jobbade jag lite till. Där någonstans, mellan allt jobb, gäster, sena kvällar, nattbad, bubbel och öl så friade Daniel till mig. Han gick ner på knä och jag grät och sa ja.
Nu är jag tillbaka i skolbänken och allt är nytt. Nya miljöer, nya människor, ny kunskap och ny dygnsrytm för att bara nämna några saker. Den första oktober får vi nyckeln till vår lägenhet på sickla udde här i stockhom. Det trodde jag aldrig för ett halvår sedan. Men jag är så glad, nöjd och stolt över mig själv. Och över Daniel.
Nu har jag en bra magkänsla igen. Och jag är glad. Väldans glad.
Sådär ja
Dagarna, veckorna och månaderna bara går. Väldigt väldigt fort. Det är skönt på ett sätt men också väldigt stressande.
Jag ligger efter med min matte c men orkar inte riktigt motivera mig just nu. Jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig upp ur den här gropen som jag har lyckats gräva runt omkring mig...
Men det är som Marie säger, det måste kanske vara lite jävligt först så att det kan bli bra sen. Och vips så är det ju vår också. Och då blir man ju glad.
Som tur är har jag fått spendera nästan två veckor hemma hos familjen och bara myst och myst och myst. Och räknat lite matte.
Och idag är det ju fredag! Alltid festligt!
Tänka positivt
Ibland hjälper det inte att tänka positivt även om man vill. Jag har försökt hela dagen men orkar inte riktigt.
Ibland är det så mycket lättare att bara tycka att allt är skit.
Matematik 3b
Alltså det här med att jag fick för mig att börja läsa matte. Hur kom jag på den? Jag har ju aldrig tyckt om matte så varför skulle jag börja göra det nu? Jo för nu är jag tvungen, eftersom jag har inbillat mig att jag vill läsa ekonomi. ???. Då måste man ha matte c på sitt betyg. Eller 3b som det så fint heter nu.
Efter att ha kämpat i två veckor med att få börja på komvux här nere på orust fick jag idag äntligen komma dit på min första lektion. Trodde jag ja.... Jag fick en bok i handen och en lärare som antog att jag hade koll och kom ihåg efter sex år, och då hade jag inte ett bra betyg i matte. "Ja just nu håller vi på med derivata och räta linjer, du vet" Allt hon sa lät som kinesiska. Det jag kommer ihåg är typ term + term = summa. Knappt multiplikationstabellen.
"Vi har ju gått igenom första kapitlet så om du kollar igenom det så att du hänger med på andra kapitlet på måndag"..... 64 SIDOR! Med kinesiska. Jag ville börja lipa.
Jag skrattade när jag gick därifrån. Ingen introduktion, inte ens en fråga om jag kanske ville ha en liten uppfriskning eller hjälp såhär efter sex år. Nej inte det, boken i handen och en terminsplanering om när vi ska ha prov. Men vad kan man förvänta sig, jag har ju bara väntat på ett besked i två veckor och idag när jag kom så störde jag ju mitt i förmiddagskaffet.
Nu har jag iallafall kämpat i cirkus tre timmar med att friska upp mitt minne genom att göra uppgifter i matte a boken som Karin så snällt har lånat ut till mig och jag har med nöd och näppe precis klarat min första ekvation i min matte c bok. 5(7x + 3) + 2(x - 3) Förenkla. uhää.
Men skam den som ger sig. Jag ska baske mig klara det här.
Men nu tänker jag nog vara färdigräknad för idag.
Sa jag föresten att jag åkte färjan 07.05 och stod redo på löpbandet på gymmet klockan 08.00. Sjukt nöjd.
Fruktigt värre!
Idag har jag och Daniel besökt fastlandet. Det ni. Vi har inhandlat en ny bäddmadrass som förhoppningsvis ska trolla bort surdiket mellan våra sängar. Och så har vi handlat massa frukt. För nu ska här mumsas vitaminer så att det sprutar ur öronen på oss. Bland annat frysta bär som vi kan ha i yoghurten eller till en festlig smoothie.
Ojojoj.
Högskoleprovet 2013
Kors i taket. Jag blir förvånad över mig själv. Jag har precis beställt högskoleprovets övningsbok för 2013:s prov. Jag ska baske mig klara av det. Jag har dessutom kikat runt på olika utbildningar och har nog kommit fram till att det är göteborgs univeristet som jag vill gå på. Eller jag är helt säker på det. Jag måste bara komma in. Nu har jag dessutom börjat planera i mitt huvud hur det här ska bli. Om hur vi ska flytta till göteborg, jag ska börja läsa på universitet och Daniel ska få fortsätta jobba med det som han tycker om, nämligen att vara kock. Ingenstans i min planering och fantasi har jag en reservplan på vad jag ska göra om jag inte kommer in. För det är ju faktiskt fakta, det är ju inte bara jag som vill gå på göteborgs universitet, och ha ett boende i göteborg.
Ja det är inte lätt det där.....
Alef
Ibland är det så skönt att inte göra någonting. När jag är på ön blir jag ofta rastlös eller stressad över att tiden går och jag bara går omkring och skruttar. Men här uppe i sommarstugan tycker jag bara att det är väldigt skönt att inte göra någonting.
Idag åkte vi in en sväng till Nora och handlade lite mat. Resten av dagen har vi tillbringat framför brasan läsandes. Jag läser Paulo coelhos bok Alef. Väldigt speciell.
Snart ska vi nog förflytta oss till soffan och kika på en film.
Mysigt värre.
Mys med gubben
Jag har det så himlans gött nu. Vi har haft en jättefin helg med mamma och pappa i sommarstugan och hunnit träffa både släkt och vänner. Idag åkte mamma och pappa hem till Nynäs så nu tar jag och Daniel hand om stugan helt själva.
Daniel har tänt brasan och nu sitter jag här som världens lyckligaste flickvän och värmer mig medan han lagar mat.
Ibland har man det så himla fint!
Mys hos Monk!
Idag var det middagsbjudning hos mormor Monk. Trerätters och hela fadderullan! Himla trevligt!
Nu är vi tillbaka i stugan med mamma och pappa och ska grilla korv såhär på nattkvisten!
Bara två kvar!
Bara två julbord kvar! Heja heja!
Snart slut
Den här hösten har tagit knäcken på mig. Jag känner mig helt slut, omotiverad och trött. Min nacke och rygg gör ont. Det känns som jag aldrig hann återhämta mig efter den här sommaren. Jag vill bara ha semester. Men då har jag istället bestämt mig för att läsa matte c på komvux med början den 7:e januari..... uhäääää.
I söndags var jag så trött att jag glömde släcka adventsljusstaken innan jag gick till jobbet. Det kunde ha slutat med årets brand och att allt vi äger brunnit upp. Vi hade tur. Det var "bara" bordet som fick ett hål och stugan som fylldes med rök.
Så nu vill jag bara att sista helgen kan vara över så att jag får åka härifrån och fira jul med nära och kära.
Jag har aldrig längtat mer!
sol och värme
Just nu kan jag inte tänka på något annat än en sista minuten till solen. Jag fryser hela dagarna och så fort jag tittar mig i spegeln möts jag av en likblek, trött och omotiverad figur som jag tror är jag själv.
Jag vill tillbaka till västindien. Till kritvita stränder och turkost hav. Thailand i all ära men västindien är paradiset. På riktigt. Jag har snöat in helt på det och hur mycket jag än vill så finns det såklart ingen billig restresa till paradiset när jag vill åka.
Idag på gymmet hade till och med tanten som duschade samtidigt som mig en handduk som det stod ARUBA på!
Jag tänkte att det måste vara ett tecken! Så baske mig om jag så ska leta tills jag dör. Jag vill till västindien.
Min och Annas resa till Tobago... Helt fantastiskt!
Fiskpinne fingrar
Det är fortfarande sjukt kallt här. Fingrarna är som små frysta fiskpinnar! Inte skönt. Mamma ringde förut och berättade att det var totalt kaos uppe i stockholm. Jag kan tänka mig. Tåg som inte går, överfulla bussar som inte kommer fram, bilar som sitter fast i snön, försenade tunnelbanor och massa annat stök och bök. Mamma berättade att pappa fick gå mellan västerhaninge och jordbro för att det inte fanns någon ersättningbuss. Heja vinter! Ska det vara vinter och kallt ska man vara i fjällen.
Men dom har iallafall fungerande toalett hemma och rinnande vatten i kranen. Det har inte vi. Usch vad jobbigt det är. Jag vet att jag låter som en liten snorunge men varför kan inte allt bara fungera?
Uhäää!
Imorn ska jag nog ta mig in till land och springa bort lite aggressioner på¨löpbandet.
Tänk om man fick vara i Hemsedal....
Iskallt och utan vatten och toalett
Vi bor ju i en liten liten sjöbod som ligger på en liten liten ö utanför orust. Nu när vintern och kylan har bestämt sig för att komma på besök så blir det väldigt kallt här hemma hos oss. Eftersom stugan inte är byggd för att klara mer än kanske en minusgrad så är det just nu väldigt kallt hos oss. Inte jättekonstigt när det är 8 minus ute. Det som blir väldigt jobbigt är att allt fryser och slutar fungera. Igår morse gick det inte att spola i toaletten. Vet ni varför? Jo för den hade frusit. Jaha... inga toabesök. Det är jobbigt. Vi flydde hem till Grundéns och tillbringade hela dagen där. Idag lämnade vi ön och när vi kom tillbaka hade vattnet i köket också frusit. Nu när jag sitter och skriver här kommer jag på mig själv med att inte veta om jag ska skriva frusit eller fryst.
Hur som haver. Det kommer inget vatten till vår lilla stuga. Vilket är lika med fruktansvärt extremt jobbigt. Jag hoppas bara att Lars kan fixa det imorn.
Tillsvidare tröstar jag mig med glögg och världens största Hot Lumumba som Daniel har gjort till mig. Ungefär en halvliter stor en med massa rom och grädde. Himla gott. Så nu sitter jag här och börjar bli lite lätt salongsberusad. Men vad ska man annars göra när man tycker lite synd om sig själv och fryser som en liten gnu.
Idag var vi dessutom och simmade i stenungsund. Jag kan förstå att folk tycker att det är tråkigt att springa på ett löpband, men finns det något långsammare och tråkigare än att simma? Det känns ju inte ens som man tränar? Det skönaste var bastun efter. Så måste jag också bara nämna att jag tycker att det är lite jobbigt med mammor som har med sina små söner in i damernas omklädningsrum. Jag förstår självklart att små pojkar på fem år inte vill gå in själva i herrarnas omklädningsrum och om jag nångång får en egen son kommer jag förmodligen att göra samma sak, men! Dom borde få blängförbud! Usch, till och med jag, som annars är ganska bekväm i "offentliga" duschar blir sjukt obekväm när en liten pojke står och stirrar på mig och sen vänder sig till sin mamma och säger något och tittar menande åt mitt håll. Då får jag lust att gå fram och fråga om han aldrig sett ett par bröst förut? Fast att han förmodligen bara har sett sin mammas och egentligen inte alls lägger någon somhelst värdering i det. Förutom att dom inte ser likadana ut.
Nej, det här blir alldeles för långt och jag börjar bli lite salongsberusad på min Hot Lumumba!
Blablaablaaaa
Varför är det så svårt att bli vuxen. Varför var det enda som man längtade efter när man gick i skolan att få gå klart och slippa skolan och kunna göra vad man vill. Bli stor. När man nu sitter här, tjugofyra år gammal och inte har en aning om vad man ska hitta på är det nästan så att man längtar tillbaka till grundskolan. Eller iallafall gymnasiet. Fast att jag inte alls tyckte om gymnasiet. Tre år av pina. Uhä.
Man tänker saker i huvudet hela dagarna. Det här skulle jag vilja göra, och det där, och tänk om man kunde.... men inte gör man det. Inte jag iallafall. Jag har alltid känt mig ganska säker i mig själv men när det kommer till det här med att bestämma och ta ansvar över hur ens liv ska utspela sig så bara låser det sig.
Istället sitter jag och är bitter och läser om alla andra som har så otroligt fräcka och spännande liv. Som har jobb där det verkar som man inte behöver jobba, utan mest fikar och går på releasefester eller biopremiärer. Som bor centralt i stora städer i fina lägenheter med dyra inredningsprylar.
Nej nu får jag rycka upp mig. Jag har precis jobbat och haft fjorton killar i 30 årsåldern som har ätit trerätters. Det finns säkert många som skulle vilja ha det. Tyvärr ger det inga biopremiärer.
Men jag är inte bitter. Bara fundersam. Hur gör man egentligen för att komma på vad man vill bli när man blir vuxen?
På söndag åker jag hem till familjen för vidare funderingar och massa familjemys.
Japp. Precis så.
