Jag sitter här och knaprar på min pepparkaka. Den är god men inte lika god som alla mumsbitar jag träffade och knaprade på igår. Det var en lång kväll. En lång kväll med många spännande händelser. Händelser som jag såhär dagen efter inte behöver skämmas över. Jag ska nog våga visa mig i matkön på kvantum trots allt. Inga jobbiga efterfester med för många medelåldersmän. Inga nyp i okända bakdelar, inget överdrivet ruffsande i långa bakåtkammade frisyrer.

Som vanligt dracks det på tok för mycket vin och andra alkoholhaltiga drycker. Vi åkte mer taxi igår än vad vi vanligtvis gör under ett helt år. Vi fick umgås med Gunnar och Emelie som också var goa och glada och allt var bara underbart bra. Hela nynäs var där utom allas vår hemlige vän som befinner sig på hemlig ort nere i alperna. Jag och Ola fick dock utbyta många spännande meningar med dennes käre vän Niklas. Vi fick veta allt om deras kärleksbarn. MiniMarkus, Bos Jr. Niklas visade oss till och med magen och vi fick klappa.

Vi träffade på massor av spännande människor, vänner och bekanta, gamla vänner, sääfar som förmodligen tycker lite bättre om oss nu, fotbollsbrudar, hockeykillar, dessa hockeykillar som finns överallt och känner allt och alla. Jag vet inte riktigt om jag tycker om det. Folk för allas olika smaker. Nynäsfolk i massor.

Egokickar i lagom mängd. Sådant gillar vi.

Pulvermos och bullar i mitt kök halv fem imorse var pricken över i:et och när jag och Ola somnade tror jag nog att vi trots omständigheterna, alkohol, mådde lite för bra. Om man nu kan göra det. Dock saknade vi vår käraste Karin. Nästa gång. Då blir vi hela.

Jag tänker även förgylla detta inlägg med en av många bilder från gårdagen. Niklas du är verkligen något extra. Som den rostade löken på varmkorven. Jag och Ola lovar att vara barnvakter när MiniMarkus kommer till världen. Vi ser fram emot det. Ola har redan börjat sticka tröjor. Tack.