Idag på tåget, på  väg till jobbet, var jag med om en sak som jag tidigare aldrig upplevt. Bara i svag dos. Ni vet allt snack om att man kan känna attraktion till en annan människa genom typ dofter? bakterier? Kanske inte bakterier, men någonting annat som vi utsöndrar utan att vi vet om det som gör att vi kan bli attraherad av en snubbe på gatan. Jag tror att detta hände mig imorse. Osminkad och med svarta ringar under ögonen sitter jag där och lyssnar på musik när en underbart söt, mysig och snygg ung herre i sina bästa år dimper ner framför mig. Jag kunde inte sluta kolla på honom. Som tur var, för mig, hade han bestämt sig för att utnyttja sin tågtid till att sova och slapp då vara medveten om mitt stirrande. Som sagt. Jag kunde inte sluta spana in honom. Han var så otroligt söt och det såg till och med ut som att han log när han satt där och sov.

Ibland är tågresorna riktigt härliga.