Jag har egentligen inget att klaga på. Snarare saker att vara glad över. Varför är det då alltid lättare att låta de negativa tankarna ta över? Varför kan man inte tänka bort dom eller gömma dom i en låda på en avlägsen och exotisk ö där dom kan konvertera till positiva tankar och sen hitta tillbaka igen? Jag är trött på att inte orka. Jag är trött på att inte ha motivationen. Jag är trött på att dagarna försvinner och att jag inte gör något av dem. Varför ska man alltid tänka så mycket?

Jag är trött på att jag inte vet hur det blir med mitt jobb. Kommer jag ha jobb efter jul? Jag är trött på att inte orka göra klart mitt cv och jag är trött på mig själv för att jag inte orkar ta tag i det. En ond cirkel. Jag är trött. Jag vill göra något kul. Något tokigt och galet.

Det vore mysigt att jobba med mina andra två delar på nynäsgården i jul. Men så var det det här med cv:et. Att orka. Att vara trött. Att vilja göra nått galet.

Fasiken Johanna. Kom igen nu. Pepp eller Depp? Pepp pepp. Vad hände med positiva Johanna? Jag tror hon stannade kvar på Mallorca bland alla tokiga engelsmän, långa sandstränder och gandalfhattarna.