Jag har varit usel på att uppdatera här. Helt kass kan man säga. Men så är det ibland.

 

Jag sitter i våran lilla stuga, dricker en espresso och lyssnar på Veronica Maggio. Sedan andra säsongen i hemse har fröken maggio liksom etsat sig fast på min näthinna och jag minns och blir lycklig i magen.

 

På tal om hemse fick jag ett samtal för några dagar sedan. Det är något magiskt med den dalen och hur mycket man bestämt sig för att det räcker nu är det som att man inte riktigt kan få nog.

 

Annars då, tiden går för fort och jag hinner knappt varken tänka eller känna efter. Jag känner mig inte en dag äldre men när man ser hur vänner och folket i ens omgivning flyttar, skaffar barn, utbildar sig och gör vuxna saker inser man att man kanske inte är 18 längre. Och att det kanske är dags att ta tag lite i sig själv. Jag försöker. Men samtidigt har jag det väldigt fint som jag har det.

 

Om två veckor åker vi till Barcelona i en vecka.  Jag längtar så att jag blir tokig. Vi ska bara strosa omkring. Dricka öl och äta tapas. Umgås och göra roliga saker.

 

Om man skulle jobba lite också.

 

Mot krogen.