Vad är egentligen hemma. ? . Det har alltid varit självklart förut. Nu har jag flera hem. Hemma hos mamma och pappa i nynäs. Hemma i sjöstugan på käringön med Daniel. En liten del av mig, i alla fall nu när det börjar bli höst och vinter börjar längta efter "hemma" känslan jag får i Hemsedal.

Fast riktiga hemma är såklart fortfarande hemma hos mamms och papps.

Hur som haver. Igår kom vi hem från våran personalresa till malmö. Innan dess hann vi även komma hem från the canary island och vara hemma och jobba en hummerfest på krogen. Väldigt speciellt. Jag fick dessutom smaka min första hummer. Japp, jag erkänner, jag har aldrig ätit hummer förut. Det var gott.

Cran canaria var precis så som jag ville att det skulle vara. Sol, bad och massa chillande. Vi drack öl och åt massa mat. Sov länge på mornarna och var vakna länge på kvällen. Vi drack goda margaritas och äckliga singapore slings. Vi hade det fina fisken.

Personalresan till malmö var fantastiskt festlig. Jag har aldrig fått åka på en personalresa förut så bara det var väldans uppskattat. Vi började resan med amarone i plastglas och rökt korv på tåget. De andra medresenärerna hatade förmodligen oss men vi hade så trevligt. Vi åt plankstek och burgare på ett steakhouse. Drack öl på en irländsk pub. Ännu mer spännande och goda öler på bishop arms. Färgglada shots och ännu mer öl på Mellow yellow innan vi avslutade kvällen på den öde nattklubben Breeze. Vid den tiden hade vi redan druckit så många regnbågsshots så det gjorde ingenting att det bara var vi där. Vi fick önska all musik och dansade tills klockan blev halv fyra.

Dagen efter var vi lite för trötta. Lars tog med oss på en improviserad stadsvandring i ett regnigt malmö och vi åt mumsig pizza till lunch med en återställande öl. På kvällen åt vi på den mycket speciella restaurangen Bloom in the park. Jag har aldrig ätit på en liknande restaurang. Restaurangen ligger i en park i malmö och ser ut som en liten fjällstuga. När vi klev in genom dörrarna möttes vi av väggar målade i guld och en engelsktalande servitör som hängde av oss våra jackor. Vi placerades i en nästan futuristisk matsal med bara ett fåtal gäster.

Hursomhelst. Rätt efter rätt kom in med tillhörande vin. Vi hade inte en aning om vad menyn bestod av och vi hade inte en chans att välja. Vi hade läst i white guide att man kunde bli serverad både det ena och det andra. Bland annat hjorthjärta och oxtestikel. Och mycket riktigt. När kvällen var över hade vi fått i oss både oxtestikel till förrät och anklever till dessert. Oxtestikel var kanske inte så gott men anklevern med hemgjord rosglass var fantastiskt gott. Jag tror vi tog oss igenom ca sex olika rätter som vi inte hade en aning om vad det var förrän vi ätit upp det och ägaren av restaurangen gladeligen lät oss gissa och sedan berättade.

Det här var kanske ingen restaurang man bara råkar gå förbi och går in på. Man måste nog ha läst sin läxa och vara lite intresserad av mat för att tycka att det ska vara spännande. Ola, du skulle ha älskat det.

En erfarenhet rikare. En oxtestikel rikare.