Jag sitter här och kämpar med min frukostmacka. Färjan går om en halvtimma och jag är så trött så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Nu har jag jobbat 28 timmar på två dagar. Sena nätter med julbordsmätta och berusade gäster. Norrmän. Massa massa norrmän.

Det var längesen jag körde bil ensam. Jag brukar tycka att det är skönt men just nu känns det bara jobbigt. Speciellt eftersom jag är så nedrans trött. Hur långt är det till sthlm, 50 mil?.

Och så måste jag lämna kvar Daniel här eftersom han måste jobba. Det blir tomt utan honom.

Men tänkt vad fint att få komma hem och krama om La familia igen.