Om någon skulle sagt till mig i vintras att i höst Johanna, då kommer du gå upp tjugo över sex bara för att ta dig iväg och träna. Då hade jag förmodligen skrattat personen rätt i ansiktet och sagt att dom måste menat någon annan. Men. Idag gick jag upp 06.20 tog färjan 07.00 in till fastlandet och tränade. Tränade.

Jisses ibland blir jag nästan rädd för mig själv, att jag kan få för mig att göra sådana saker. Fast nu känner jag mig väldigt nöjd och stolt över mig själv.

Ikväll sitter jag ensam i sjöstugan. Daniel är i malmö på en liten kulinarisk upplevelse skulle man kunna säga. Han frossar i god mat i goda vänners sällskap på Bastard. Imorgon ska jag och Karin möta upp dom i göteborg så ska vi frossa i ännu mer god mat och läskande drycker. Åh så bra jag har det.

Jag har både radion och tv:n på för att dränka alla andra ljud som skulle kunna vara skrämselframkallande. Havet som i vanliga fall är väldigt rogivande låter genast mycket läskigare när man är ensam hemma. Eller trägolven som knarrar. hua. Jag förstår inte när jag blev så lättskrämd? Stora flickor ska inte vara rädda.

Imorgon lämnar jag in min fjantphone på lagning så jag kommer förmodligen inte vara kontaktbar på cirka en till två veckor. Jag vet, ingen bryr sig speciellt mycket. Men någon kanske vill veta.

Nu ska jag diska och vara huslig.