Jag sitter och tittar på Skavlan. Jag kan inte låta bli att älska norskan. Jag tycker att det är så fint. Idag när jag nästan fick ett sammanbrott i kassan på donken efter säkert min 38onde happy meal under dagen kom det en norsk pappa. Jag blev så glad. Det var så fint att höra norska igen. Som medicin för öronen efter gnälliga happy meal morsor. 

Nu har dom också erkänt i tv, norrmännen alltså, att det är vi svenskar som räddar den norska restaurangbranschen. Att utan oss skulle det inte fungera. Att norrmännen är för lata och inte ett dugg serviceinriktade. 

Det är därför jag ska åka upp och göra min tredje säsong i hemsedal. Så att norrmännen kan ha det fint på sin skidsemester och få sin öl serverad kall och väldigt snabbt på afterskin. Eller god mat serverad från höger sida med ett gott vin till. 

Imorgon ska fröken ljung jobba på havsbadet. Jag är i ärlighetens namn inte alls sugen och hade hellre langat ut hundratals happy meals till gapiga barn och gnälliga morsor men jag ska försöka motivera mig själv. Det är lika bra att vänja sig. 

Jäp.