Nu har jag försökt sätta fingret på den där känslan i snart två veckors tid. Eller på en av alla dom knasiga känslor som har flugit runt i mig alldeles för länge nu. Jag har i och för sig vetat vad några av de där knasiga sakerna beror på men idag fick jag verkligen en aha-upplevelse. Eller det kändes i alla fall som det.

När jag hade tankat bruno för alldeles för mycket pengar idag och hoppade in i bilen insåg jag att jag kan verkligen göra vad jag vill. Jag kan sätta mig i min egna bil och åka precis vart jag vill, när jag vill och med vem jag vill. Jag kan leva mitt liv precis hur jag vill och det är precis vad jag gör och tänker göra. Jag insåg att det är helt onödigt att ta åt sig av vad andra tycker och tänker om en när man vet att dom har fel. Jag vet väl vem jag är. Nästan i alla fall. Jag försöker, Jag insåg idag att jag saknar att inte kunna köpa en take away latte på väg till jobbet på en gata med mycket folk. Visst kan du köpa en här, på Dali eller cafét, men det är inte samma sak. Jag sa det igår till Micke och Arvid, jag är i fel miljö. Hemsedal är inte fel, men jag ska nog inte jobba inom restaurang. Det är inte jag. Man ska inte vara arg på jobbet. Man ska vara glad.

Därför var jag tvungen att skicka ett mail till pappa. Jag hoppas på ett bra svar. Jag behöver bli peppad och ingen gör det bättre.