Jag har filurat lite. Tänkt. På en liten tanke som slog mig igår när jag befann mig i baren på Fjellbekk. Det är en viss typ av människor som åker iväg och gör säsong. Spontana, lite tokiga och sociala människor. Som inte vet vad de vill göra med sitt liv.

Jag tror att jag har lite av allt det där i mig, eller jag vet det. Men igår insåg jag att jag inte är den där tokiga spontana människan som är social och pratar med allt och alla som svarar på tilltal, och även med dom som inte gör det. Jag håller mig nog lite på min kant. Visserligen babblar jag massor med folk som jag känner och tycker om, men just det där snacket bara för att bli tjenis med alla. Nej, det är inte min grej. Kanske var det därför som Danne vid ett tillfälle kallade mig för präktig förra året. Även om han själv sa att det var menat som en komplimang. Jag tror egentligen bara att jag har insett att jag inte orkar vara trevlig och umgås med folk som jag inte känner bara för att jag ska. Det där lät fel, men strunt samma. Jag lättar bara mitt hjärta... för vem? Ja det kan man undra.

Idag åkte skinnjackan och conversen på.

Fy tusan så gött.