Det känns nästan inte som att det varit jul. Det är en konstig känsla. Jag kommer ihåg när jag var yngre, jag brukade tycka synd om alla som behövde jobba på julafton. Att det verkligen måste vara världens värsta dag att jobba på. Alla borde få vara lediga på jul. Nu sitter jag själv här och har jobbat. På självaste julaftons kväll.

Det blev en lugn kväll. Bara 42 gäster. En mysig trerätters. Gästerna var glada och julfina. Jag fick dricks. Galet mycket. Jag tror att det var mormors förtjänst som hade skickat sms och sagt att det borde bli mycket härlig juldricks. Det blev det också.

När kassan strulade när vi skulle göra uppgöret ville jag dock nästan börja gråta. Julafton är inte en kväll när du vill sitta flera timmar med ett omöjligt uppgör. Vi satt bara i en och en halv.

Nu har jag precis landat hemma på skogveien efter en mysig glöggstund hemma hos Daniel med resten av gänget. Vi fick julklappar. Prosecco. Mumma.

Jag och Marie ligger i varsin soffa. Lyssnar på Elvis julmusik. Det är så fint.

Jag vet att veckan som väntar kommer att bli tuff. Men jag ser fram emot det. Nyår om en vecka. Det kommer bli mycket. Men jag ska hålla flaggan i topp.

Jag har fått så många fina sms idag. Det bästa som finns är att få sms från helt oväntat håll. Jag fick från linnea och victor i weestervik. Jag blev kalasglad.

Jag tror att det är dags att börja packa ihop.


Min magkänsla är trots allt bra idag. Och jag antar att det är så det ska kännas på julafton.