Fast ändå inte. Jag och Becca var uppe på snuten idag. Jisses amalia. Det var precis som vanligt, fast som sagt, ändå inte. Fia och Anna som satt i repan. Musiken som hördes uppe från baren. Uppdukat och fint. Nya lampor i baren. Det kändes som att komma hem. Det var bara lilla familjen som inte var där. Det var inte Herman som stog i baren. Eller Ola som sprang nere i restaurangen. Eller Micke och Pierre. Eller Arvid. 

Det känns bra. Daniel har peppat mig. Jag ska försöka så får vi se. Imorgon kommer ett sällskap på 120 pers. Man kan säga att vi börjar direkt. Pang på. 

Vad gör vi? Nu kör vi. Säsongen börjar imorn. 

Glömde jag säga att det är kallt här uppe. Väldigt kallt.