Jag har en känsla  i kroppen som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Jag känner mig ungefär som en låda som är överfull med känslor, nya intryck och tankar. På sprickningsgränsen. Det är jobbigt. För jag vet inte riktigt vad allt betyder, hur jag ska hantera det eller göra av det.

En sån enkel sak som att köpa en öl av en viss person igår fick mig att minnas och sakna så mycket att jag höll på att bli tokig och bara ville gå därifrån. För jag vet att det inte kan bli som det brukade vara. Allting känns så rätt samtidigt som det känns så fel. Det finns ingenstans där jag hellre skulle vilja vara just nu än här i hemse. Samtidigt kan jag inte sluta grubbla. Det är konstigt det där. 

Egentligen vet jag precis vad jag vill säga och göra med det passar sig inte här. Jag är tyst och sover på saken istället. 

Innerst inne vet jag att jag är både lycklig och glad.