Jag är framme. Det känns helt tokigt. Overkligt fast ändå som hemma. När jag åkte in i hemsedal, förbi expert, Cafén. Ica. Fjellbekk och Bar(t). När jag såg lamporna i backen och Skarsnuten som lyste uppe på berget fick jag hjärtklappning. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. När jag svängde upp på skogveien kändes det som det var igår jag åkte där senast. När jag parkerade bruno och ställde skorna i hallen. Det var bara Ola och Pierre som saknades i lägenheten.


Ola, jag blev så glad när jag såg att din blomma var kvar i fönstret. Och namnskylten. Herman 2. Jag lovar att vårda den ömt.


Mitt rum ser just nu ut som ett bombnedslag. Uppackning och organisering får bli imorn. Känns lite knasigt att krypa ner i sängen. Fast att jag sovit här så många nätter förut.


Imorn ska jag upp och kolla läget på Snuten.