Jag har försökt döva mitt dåliga samvete och min ångest över min trivselmage som jag har lagt på mig under sommaren med hjälp av promenader varje dag sen jag kom hem... Det där blev en lång mening. Hur som haver. Idag var jag tvungen att ta det ett steg längre och sätta mig på motionscykeln.

Jösses.

Jag trodde att jag skulle dö efter en kvart.

Nu kommer Karin och vi ska ha välförtjänt filmmys.

Anna, det känns fint att veta att du läser. Då känns det nästan som att du är här.