Det känns konstigt att vara hemma. Konstigt, men ganska skönt. Dock väldigt ensamt. Efter att ha tillbringat sommaren i en liten liten etta tillsammans med Arvid och Herman och haft folk omkring mig dygnets alla tjugofyra timmar känns det nu lite tomt att vara hemma.

Men jisses vilken sommar. Jag tror faktiskt att jag har upplevt den bästa i mitt ännu inte så långa liv. Jag har jobbat, inte överdrivet mycket men tillräckligt för att ha varit i norge. Jag har skrattat och druckit massor av öl, alldeles för mycket och även en stor mängd fernet. Jag har paddlat kajak och seglat. Solat och i alla fall badat fötterna. Grillat och myst. Haft och varit på tokiga efterfester till tidig morgon. Det bästa av allt är att jag har fått göra allt det här med underbara personer. Vilket gäng vi var i år. Jag har inte haft tråkigt en endaste sekund den här sommaren. Inte ens de regniga dagarna på Tollboden. 

Jag känner mig bara väldigt lycklig.