Jag borde nog vara väldigt glad. Det är vår och solen sken idag. Jag har haft en väldans trevlig dag med mycket mat och sällskap.

Lill Fia är glad. Det känns fint.

Jag saknar mamma och la familia. Extra mycket idag. Fråga mig inte varför. Jag vill egentligen inte åka hem, jag trivs ganska så fint här. Fast å andra sidan så har jag de senaste dagarna insett att det bästa nog vore att åka hem. Det är ganska jobbigt att inse att det aldrig kan bli som förut.

Igår fick jag en hejdundrans stor egokick. Sånt är ju alltid kul. Jag hade bara hoppats att den skulle komma från någon annan.

Imorgon är det fredag.