Män i trettioårsåldern kan faktiskt svara på sms. I telefon. Till och med på mail. Vissa av dom. Vilken tur att jag fick tag på en av dom igår. Nu känns det bättre. Jag är inte arg längre. Nu är jag glad. En glad magkänsla.

Då har vi kommit en bit på väg. Jag och mitt ego. Ständig förbättring och korta meningar. Heja heja.

Förutom att ha fått tag på denna herre som har hjälpt mig och mitt ego ett steg i rätt riktning mot en trevlig vinter fick jag även ett spontant samtal från en annan herre i snarlik ålder. Mr Printz. 
Hej jag ville bara kolla hur du har det, hur du mår. Tack bra, väldigt förkyld men jag jobbar på det. 
Fint
? 

Jag har sökt jobb. Massor. Det kanske var att ta i, men det var i alla fall fler än tio. Fast färre än 20. Jag försöker vara positiv men förmodligen kommer det resultera i noll antal jobb. Jag vill ju ha pengar. Och något att göra. Vissa arbetsgivare vill att man ska bifoga foto. Tjena mittbena. Pappa föreslog att jag kunde skicka med en av alla bilder när jag gör en snygg fjortismin eller någon av alla partajbilder som råkar finnas i mappen Mina bilder. Eller en bild med plutmun som han så fint uttryckte sig. Vilken succé. Eller kanske inte. Därför måste jag göra ett seriöst försök att ta en normal bild på mig själv där jag inte har druckit en endaste droppe alkohol som tydligen verkar bidra till diverse plutmunnar eller andra såkallade fjortisbilder.  

Typ..



"jaha, var det du som sökte jobbet som den nya lapdancebruttan?"
"ohh jaaa"

Eller...

"Jaha, var det du som sökte jobbet som en något skelande skolfröken i den nya lapdanceshowen?"
"Ja tack"

Nej vet ni vad. Hua. Usch och fy. 


Jag tog en annan bild. Inte lika kul och läcker men aningen mer passande. Hoppas jag.