Vi kommer alltid att leva
Vi kommer aldrig att dö.
Jag lyssnar på Bo kaspers orkester. Dom är bra. Dom får mig att sakna. Och längta.
Var det extra i parfymen. Den som vackra kvinnor bär.
Dom får mig att tänka på tidiga frukosttimmar på hotellet med Ola. Tända ljus och frukost på pallen i kaffebaren. Brasan i öppna spisen. Snöiga toppar och backarna precis utanför fönstret där solen håller på att gå upp. Små svarta prickar som susar ner för backarna. Eller en annan prick som kommer åkandes upp i liften tidiga mornar.
Jag får världens mysigaste känsla i kroppen och längtar bara ännu mer. Jag längtar tills den första snön kommer. Jag kan knappt vänta tills jag får spänna fast brädan igen och åka ner för Ronin. Jag längtar något fantastiskt.
Jag har tänkt ganska mycket den här helgen. Om jag har blivit klokare? Inte speciellt. Snarare ännu mer förvirrad. Hur vet man vad man borde göra? Hur man borde göra när ens hjärna ständigt spelar fula spratt med en. Ena dagen känns allt glasklart. Sen har allt en tendens att återgå till det där grådassiga stadiet. Det där suddiga när man knappt kommer ihåg att sega råttor är äckliga och det värsta man vet, men äter dom i alla fall. I brist på annat. Choklad.
Det känns som jag just nu lever efter filosofin "I brist på annant" Sega råttor istället för god choklad.
Förmodligen låter det inte alls vettigt för er. Det är inte meningen. Ibland måste man bara skriva av sig. Eller skrika av sig. Det gjorde jag i fredags. Tyvärr tror jag inte att det hjälpte så mycket. Men ibland behöver man få ur sig saker fast att mottagaren inte förstår ett endaste litet dugg.
I fredags vandrade även jag och Marie runt på söders gator. Solen sken och det var höstigt vackert. Jag skulle på intervju och vi värmde upp med kaffe och choklad i en park full med mammor och barnvagnar, duvor och fina färger. Om man skulle kunna stanna tiden ett ögonblick skulle jag stannat den just precis där och då. Allt var så fint.
Lite mer Bo kaspers så ska nog den här kvällen också sluta ganska fint.
Imorn fyller Olala äntligen tjugo stora år. Som vi har väntat. Som du har väntat.
Jag lyssnar på Bo kaspers orkester. Dom är bra. Dom får mig att sakna. Och längta.
Var det extra i parfymen. Den som vackra kvinnor bär.
Dom får mig att tänka på tidiga frukosttimmar på hotellet med Ola. Tända ljus och frukost på pallen i kaffebaren. Brasan i öppna spisen. Snöiga toppar och backarna precis utanför fönstret där solen håller på att gå upp. Små svarta prickar som susar ner för backarna. Eller en annan prick som kommer åkandes upp i liften tidiga mornar.
Jag får världens mysigaste känsla i kroppen och längtar bara ännu mer. Jag längtar tills den första snön kommer. Jag kan knappt vänta tills jag får spänna fast brädan igen och åka ner för Ronin. Jag längtar något fantastiskt.
Jag har tänkt ganska mycket den här helgen. Om jag har blivit klokare? Inte speciellt. Snarare ännu mer förvirrad. Hur vet man vad man borde göra? Hur man borde göra när ens hjärna ständigt spelar fula spratt med en. Ena dagen känns allt glasklart. Sen har allt en tendens att återgå till det där grådassiga stadiet. Det där suddiga när man knappt kommer ihåg att sega råttor är äckliga och det värsta man vet, men äter dom i alla fall. I brist på annat. Choklad.
Det känns som jag just nu lever efter filosofin "I brist på annant" Sega råttor istället för god choklad.
Förmodligen låter det inte alls vettigt för er. Det är inte meningen. Ibland måste man bara skriva av sig. Eller skrika av sig. Det gjorde jag i fredags. Tyvärr tror jag inte att det hjälpte så mycket. Men ibland behöver man få ur sig saker fast att mottagaren inte förstår ett endaste litet dugg.
I fredags vandrade även jag och Marie runt på söders gator. Solen sken och det var höstigt vackert. Jag skulle på intervju och vi värmde upp med kaffe och choklad i en park full med mammor och barnvagnar, duvor och fina färger. Om man skulle kunna stanna tiden ett ögonblick skulle jag stannat den just precis där och då. Allt var så fint.
Lite mer Bo kaspers så ska nog den här kvällen också sluta ganska fint.
Imorn fyller Olala äntligen tjugo stora år. Som vi har väntat. Som du har väntat.
Kommentarer
O
vi har massa kakor här som väntar på dig bready! kom kom kom det var alltför längesen vi sågs. jag börjar få lite johannaabstinens
ems
Jag hoppas du är hemma helgen den 22-26de, för då kommer jag heeem ! Så då måste vi ses! Puss
Trackback
