Ibland händer saker som man aldrig tror ska hända. Sådant som man bara hör drabbar andra. Som man skakar av sig och tänker att det händer inte mig. Tänk vad fel man kan ha.

Jag tror inte riktigt att  jag förstår än. Känslan går liksom inte att ta på och inte heller att släppa in. Det känns så overkligt. Som om någon snart ska komma fram till en och säga att det är dags att vakna. Fast att jag vet att det inte är så. Att det här är på riktigt.

Alla bryr sig och det är fint. Telefonen går varm. Ändå förstår jag inte riktigt.

Egentligen vill jag bara gråta men jag kan inte få fram en tår. Hur mycket jag än vill. Men dom kommer nog tids nog. Tårarna. Förmodligen i massor. När jag förstår.


Min mamma är den finaste och bästa i världen.