Det här är inte bra. Jag sitter i detta nu och trycker i mig pepparkakor. Jag kan inte sluta. Ni undrar säkert varför, eller nej, det gör ni självklart inte men jag tänker ändå berätta varför.

I brist på annat. Visst är det fantastiskt. I brist på annat äter jag pepparkaka efter pepparkaka. Utan minsta ångest. Underbart. Gott är det också.

Jag tycker inte om det här att sitta hemma när andra gör saker. Det får mig att känna mig onödig, lat och oambitiös. Inga trevliga känslor att gå runt med. 

Igår besökte jag storstaden i ensamhet. Det var ganska behagligt. Jag var på intervju. Det gick fint. Jag åt en god lunch för mig själv läsandes kontaktannonserna i DN. Jag kunde inte slita mig. Fungerar det? Finns det folk som nappar på det där? "Jag är en 49-årig akademikerkvinna med ordnad ekonomi från polen" Nej jag förstår inte. 

Jag provjobbade dessutom på söder igår. En liten restaurang på skånegatan. Jag tror att det gick bra. Jag hoppas det. Jag fick även äran att träffa Erik som också var där och provjobbade. En trevlig herre i sina bästa år som även han erkände att han var ett idol-fan. Anledningen till att jag lyckades locka ur honom det var att jag bara var tvungen att berätta för första bästa att jag precis hade sprungit förbi Eddie och Rabih vid medborgarplatsen. Jag råkade glo lite för länge på Rabih och fick hjärnsläpp när jag gick förbi utan att säga hej till Eddie. Men han skulle säkert ändå inte känt igen mig. Jag gick ju i e klassen och jag kan väl inte skryta med att vi hängde speciellt mycket i kafeterian tillsammans. Men jag vet Desireé, vi borde ha sagt hej.

Ordbajs ordbajs. Jag vet inte varför jag skriver om det här. Förmodligen i brist på annat. 

Ikväll åker dessutom Ola från nynäs och estocholmo för att besöka västervik. Men jag sysselsätter mig. 


I brist på annat väntar jag på att telefonen ska ringa.