Det här med att det skulle finnas någonting som heter grundkondition måste vara världens största skämt. På riktigt. Jag var tvungen att ta mig ut och springa idag. Jag kände mig så dallrig och arg. Löpning brukar vara bra medicin mot båda. Idag fungerade det i alla fall mot dallrigheten. Ingen synbar skillnad men psykiskt. Jag har aldrig känt mig så otränad i hela mitt liv. Det är en jobbig känsla. Hur blev jag såhär?

Jag tror att jag håller på att bli tokig, på riktigt. Av massa olika orsaker. Jag saknar mina vänner. Jag saknar hur det var förut. Varför måste man växa upp och flytta ifrån varandra. Jag tycker inte om att vara sysslolös. Jag är så otroligt rastlös. Snart klättrar jag på väggarna här hemma. Jag blir irriterad och grinig för minsta lilla och helst av allt vill jag bara åka härifrån. Till Ola i Hemsedal. Men jag kan inte riktigt åka än. 

Så tills dess är det väl dags att jag tar mig i kragen och försöker göra det bästa av situationen. 


Det är ju trots allt lördag idag och jag poppar lite Veronica Maggio.


Ola, ta en öl åt mig på Garasjen och dansa åt mig på Fjellbekk. 


Snart kommer jag.