Okej. Hur gör man när man vill få någonting sagt men verkligen inte vet hur man ska säga det. Hur gör man när man bara vill öppna sig och berätta för allt och alla att det kanske inte alltid är vad det ser ut att vara. Jag har aldrig varit bra på att prata känslor. Eller jag kan förstå och prata känslor om sådant som rör andra. Om andras känslor kan jag oftast prata om allt mellan himmel och jord. Men när det kommer till mig själv sluter jag mig oftast i mitt eget skal. Förmodligen för att jag tycker att det är bäst så. Förmodligen för att jag har fått för mig att man ska vara stark. Stark i sig själv. Jag tror att jag är en ganska stark person men ibland brister det för mig också.

Jag tycker att det är fruktansvärt jobbigt.

Det bästa är ju att om man bara går och lägger sig så brukar allt kännas bra när man vaknar igen. Visst är det magiskt.

Hokus Pokus.