Helgen blev bra. Trots allt.

Ibland blir jag rädd för mig själv. Just nu är det så mycket tankar och känslor som flyger in, ut och runt i min kropp och jag känner inte igen en enda. Det är lite läskigt, men samtidigt sjukt mysigt att man kan bli lycklig över minsta lilla. Men jag börjar vänja mig vid mitt nya jag. Det känns bra. Och mysigt.

Jag tror fortfarande att ens handlingar säger mer än tusen ord. Men idag ser jag på det från en annan synvinkel.


Det pirrar i min mage och solen skiner.