Sådär.

Då har man varit hemma i nynäs i några dagar och det känns skönt. Skönt att komma hem och se att allt är precis som vanligt. Förutom några små detaljer. Jocke har t ex flyttat till en egen lya med mackan, sofforna har bytts ut och Karin befinner sig återigen i stan. Annars verkar allt vara lika grått och tråkigt som vanligt. Det känns trevligt.

Det underbara med att komma hem är att man inser att det kanske inte är så hemskt att vara borta. Det hemska är hur otroligt mycket man kan sakna sin familj. Nu råkar ju jag vara ett extremfall och saknar la familia efter en dagstripp till stockholm. Nästan i alla fall. Men det här är bra träning för mig. Det kommer inte bli lika jobbigt att åka härifrån den här gången. Även om jag redan börjar ha lite separationsångest. Men det ska nog gå fina fisken.

Visst är det fint med höga berg och djupa dalar, Hemsedal, snöklädda toppar och folk i färgglada skidkläder men det är något speciellt med Stockholm. Hur mycket tokigt och knasigt folk det än finns i storstan var det fantastiskt trevligt att gå på drottningatan, köpa en take away-latte med hasselnötssmak, vänta på Ola medan hon klippte sig på en drop in salong, titta på alla blonda och foundationkletade fjortisar, fjällrävenjackor, trängas på H&M och äta på donken. Jag blev lycklig, fast att det regnade.

Fick besöka den stora staden idag också när jag träffade Desireé över en lunch och vi mötte upp Andreas för en kaffe. Massa fik och människor. Mums.

Men Ola, du kan vara lugn, jag saknar hemsedal och jag kommer tillbaka. Självklart. Jag saknar hyblet och tuv. Hemsedals enda gata och Dinky's. Alla tokar som befinner sig där. Dock grinar jag ihjäl mej över att John inte kommer vara kvar när jag kommer tillbaka. Hur ska jag klara mej? Jag vet inte.

Jag ska passa på att mysa med alla goa människor som finns i min närhet innan jag lämnar denna by för en annan.

Imorn blir det vinkväll med Karin. Ska bli underbart!