Jag dansar pekfingerdansen över tangentbordet ikväll. Min högerarm skakar. Vi har slagits idag på fysen och det känns. Karate/judo. Sparkar och slag. Brottning. Med och utan skydd. Mycket slag. Massor utav slag. Det känns skönt att få slå av sig lite. Man behöver det. Ibland är det skönt att bli så trött att man varken orkar eller kan tänka.

Marie du är min pärla. Du är min andra lillasyster. Du vet att jag alltid finns här. Även när vi inte slåss på träningarna eller nakenchockar i duschen. Om du vill prata om svampplockning eller vad somhelst.

Och Bra back. Se till att bli bra i foten nu. Det är inte samma sak utan dig. Du är saknad. Jag kan inte behärska mig och gör självmål. Jag hoppas du förstår allvaret i det här? Marie hade ingen att göra handskakningen med. Kort och gott. Bli bra. Kom tillbaka.

Mina dagar på jobbet är räknade. Snart slutar jag i stan. Känns både bra och tråkigt. Skönt att slippa pendla. Tråkigt eftersom jag kommer sakna många härliga människor. Men man får inte fastna. Jag tror att det är farligt. Jag har varit fast för länge. Nu är det slut med det.

Dags att få några timmars sömn. Vila upp musklerna.
 
Ett muskelpaket det är precis vad jag är det. Ni skulle bara veta.

Ohh ja.