Tack Jänni och Ola. Fina ord. Det är inte alla som får chansen att gästblogga hos stringstrumpan. Det känns skönt att ni utnyttjade tiden och bloggen väl. Väl valda ord. Fint formulerade meningar. Janni alla vill läsa det du skriver.

Det är något speciellt med att blogga på natten. Det blir mer spännande då. Det är mer okej att skriva lite utsvävande då. Som mitt osammanhängande inlägg om stureplan får någon helg sen. Ibland blir det så. I onyktert tillstånd är det nästan oundvikligt. Men visst blir det alltid bäst då.

Jag är så glad. Jag har haft en helt underbar dag. Jag har jobbat. Observera. Jag har jobbat på mitt nya jobb. Det är en stor befrielse. Jag slipper åka in till storstaden. Jag kan knalla ner på stan på tio minuter istället för långa tågresor. Jag får sälja fina glas. Muggar. Lexingtonkläder och masasor utav te. Jag får även spana på nynäskändisar istället för att äta lunch i närheten av riktiga kändisar. Men det känns fint. Det kommer bli perfekt.

Mina middagsgäster har lämnat efter sig massor av disk. Massor. Jag äter överbliven klyftpotatis och filurar över hur mysigt vi har det tillsammans. Hur glad jag är att jag har massor av söta och underbara vänner i min närhet som helt frivilligt vill komma och socialisera med mig och till och med finna det trevligt. Jag är så glad att jag har er.
Klyftpotatisen har lagt sig fint i magen. Som en liten topp på allt annat jag hunnit stoppa i mig ikväll. Tänk vad mat är gott när man kommer hem sent. När man egentligen inte ska äta den. Det är då den är som godast. Gärna med mycket sås. 

Imorn kommer våran saknade Karin hem. Det har varit många långa tio dagar. Det känns som du missat massor av spännande och mysiga saker. Det har du också.  Massor. Men vi kommer glatt berätta för dig. Även om du inte vill höra eller veta. Vi vill.

Min mage känns full och det är nog dags att börja dra sig tillbaka.

Som en boll kommer jag tillbaks till dig.

På en pytteliten bostadsyta.