Tiden går fort och jag hinner inte med att blogga. Tiden ägnas åt viktiga saker. Så som jobb och träningar. Pengar vill man ju ha och även om jag gav upp i julas så triggas jag fortfarande lite av beach 08. Dessutom är ju Hempas fys och kvarnängsbacken otroligt mysiga. Nu när jag dessutom har mitt snygga rosa hårband med fjärilar på kan inget stoppa mig. Vem kan motstå snygga benmuskler?

Igår gjorde jag självmål. Jag vet inte varför jag delar med mig av det här i bloggen och låter er alla vara lite skadeglada och skratta åt mig, men självmål gjorde jag. Nickmål på hörna. Jäklarns. Mitt första nickmål som mittback och fotbollsproffs. Jag bröt ihop och skulle sluta spela fotboll. Mangan och "Morsan" fick peppa mig på sidan när jag vägrade fortsätta spela. Nu känns det bättre. Varför bryta ihop för en sån sak. Man kan ju inte alltid vara bäst.

Min mamma inspirerade mig häromdagen. Hon hade fyndat en spontan liten present till mig. En bok om Bali. Hon hade skrivit en liten lapp också. "Sluta aldrig drömma". Jag tänker aldrig sluta drömma. Jag vill surfa. Även om man inte kan bo på Ritz och få nybäddat varje dag. Även om min pappa tror att jag är för bekväm för att tälta. Jag tänker inte sluta drömma. Jag vill surfa på Bali. Även om jag måste tälta.

Jag försöker planera mitt liv. Men just nu känns det bara förvirrat. Jag vill göra så mycket men orkar inte tänka mer än en dag framåt. Det här med framförhållning har aldrig varit min grej. Ta dagen som den kommer är kanske inte heller min stora livsfilosofi eftersom jag har börjat inse att om man inte tar tag i saker själv så händer inget. Man är sin egen lyckas smed. Jag måste bara komma på hur mitt hantverk ska bli. Just nu är det en stor klump med något som liknar Bali i mitten. Spännande. Det kan nog bara sluta bra.

Jag känner att bra tider väntar. Mycket spännande händer nu när sommaren snart är här. Jag tänker vara spontan och impulsiv. Försöka i alla fall. Göra mysiga saker med mysiga människor.


Jag känner mig glad i magen.