Efter en förlorad match mot ryssland med mycket öl och jobbvänner, en kväll på Berns terass med romdrinkar och trevligt sällskap i form av en herre vid namn Rasmus som påstod att han jobbade som mumintrollet, en midsommarafton firad på landet med släkt och vänner och ganska många timmar senare är jag tillbaka.

 Jag hoppas att ni inte har saknat mig alltför mycket.

Det är skönt när ens liv fylls med så mycket trevligt att man inte hinner med att blogga. Det är ett bra tecken. Ett friskhetstecken. Dock förstår jag om ni alla saknar mina små rader som jag kletar ner här ibland.

Jag har jobbat min sista dag på nsp. Det känns lite vemodigt. Jag saknar det redan. Kanske inte alla arbetssysslor och de långa resorna men människorna. Alla dessa härliga personligheter som finns där. Jag kommer sakna alla massor. Det känns lite jobbigt att någon annan ska få ta mitt jobb. Sitta vid mitt skrivbord, göra mina arbetssysslor. Vattna mina blommor. Men jag är inte bitter.

Jag har ju mitt nya mysiga jobb. 

 Fast först har jag en tre veckor lång semester att njuta av.