Det finns så mycket man vill göra. Som jag vill göra. Det bästaste med att inte längre gå i skolan och vara en vuxen människa som får bestämma över sig själv är att man kan göra precis det man vill. Det är ju fantastiskt bra. Det är ju dock så fantastiskt svårt att bestämma sig för vad man ska göra, och när man väl har bestämt sig vad man vill måste man ta tag i det och se till att man verkligen gör det. Jag är grymt bra på att komma på massa spännande saker som jag vill göra. Mindre bra på att verkligen göra dem. Jag borde ju efter ganska exakt ett år som skolfri person kommit på hur man tar tag i saker. Men icke. Jag antar att det snart är dags. Det känns jobbigt att veta att tiden bara går samtidigt som man själv flyter runt i någon bubbla och hoppas att saker och ting ska hända.

Jag vill bara säga det så att alla vet. Jag spelade mittmitt idag. Jag höll på att dö av utmattning men jag gjorde en assist. Vi förlorade precis som sverige med 2-1 men jag gjorde en assist. Sjukt ballt. Inget självmål.

Ida är en snäll prick. Idag när vi stog i regnet i kungsan erbjöd hon sin soffa och tv så att vi kunde se andra halvlek utan att behöva bli sjöblöta. Så nu har man även besökt det "Idska huset". Mumsigtfullibibblan. Hon har en stooor säng också. Bara så att ni vet. Men det här är inte en allmän inbjudan. Bara så att ni vet det också.

Nu ska jag trilla ihop i soffan och drömma om mej själv i gööörsnygga surfshorts på en surfbräda på Bali.

Det ni.