Mina fötter ömmar. Mina ben känns stela och jag har ont i ryggen. Jag känner mig som en gammal tant. Att stå rakt upp och ned i en affär i sex timmar har sina nackdelar. Inte bara måste man vara social, trevlig och glad mot kunderna. Man måste dessutom se någorlunda fräsch ut och gärna bära Lexingtonkläder. Det här med att se fräsch ut har jag lite svårt att uppfylla i den här värmen. Jag känner mig mer som en vandrande svettpöl som sakta dunstar bort i värmen. Ståendes. Inte så härligt. Däremot lyckas jag få kunderna att tro att min lindexskjorta är lexington vilket känns lite smickrande. Antingen lyckas jag bära upp den bra eller så är skjortan bara snygg. Jag väljer att tro på det första alternativet. Bra för självförtroendet. Dagen till ära bar jag dock Lexington.

Självklart finns det ofantligt många fördelar också. Bra saker. Kunderna är ofta väldigt trevliga. Arbetstiderna kan man verkligen inte klaga på. Doften av nymalt kaffe och te är ganska förtjusande och så alla fina saker som finns att fingra på hela dagarna.

Summan av kardemumman, jag trivs oerhört bra på jobbet.


Dessutom har jag möjligheten att spana på massor av spännande människor som går förbi på gatan utanför. Idag såg jag en välkammad och fixad frilla på en ganska så välkänd nynäsperson. 


Spännande.