Nästan...

När jag väl lyckas övertala mig själv och tar mig ut och springer runt ringvägen får jag skavsår och måste gå från hamnvik. Typiskt. Men jag klarade det, nästan. Jag hade orkat. Så det så. Det är nu alla ni kära läsare ska kommentera hur duktig jag var som ändå tog mig så långt. Tummen upp.

Efter min lilla löprunda kan jag även konstatera, dock inte för första gången, att nynäshamn är ett spännande ställe. Visst finns det normala människor, som jag själv och många i min närhet, men jösses vad det finns knasiga, mysko och fullkomligt knäppa människor i den här stan. Man kan inte gå utanför dörren utan att träffa på dem.

Tjejer som går i dunjackor mitt i juli, killar som springer runt i "bombjackor" och skriker. Andra killar, lite äldre, som finner det spännande att åka runt i en gammal bil, spela hög musik och verkligen glo på andra människor. Varför gör inte vi tjejer det? Fulla gubbar som pratar med sig själva. Bla bla bla.

Nu när jag är utan mina två närmsta delar, Karin och Ola, i några dagar ska jag nog ta suupersaaben och åka runt och glassa lite. Glo på folk. Inte spana, utan verkligen glooo.


Jeppsi.