För att du är så trogen. För att du ständigt påpekar att jag har blivit rent ut sagt kass på att uppdatera. Du har rätt. Jag har varit sämre än sämst. Men också för att du liksom jag bjuder på din bitterhet. Vi gillar ju det. Det här med lagom mycket bitterhet.
Camilla - Det här inlägget är bara för dig.


Jag funderar ständigt på det här med att leva livet. Det har liksom förföljt mig sedan jag slutade skolan. Nu när jag i över ett års tid inte har behövt tänka på matteprov, historia inlämningar  och annat trevligt känns det som om det är huvudämnet i min tankeverksamhet. Livet. Leva livet. Kom så ska vi leva. Men efter mer än ett års funderande har jag inte blivit ett dugg smartare eller ens kommit på en ledtråd till det stora frågetecknet. Livet. Förmodligen får man väl inte svaret på den frågan förrän man levt klart det. Klurigt det där. Inte för att det har någonting med Camilla att göra.
Hur som haver.

Camilla, du är som alla redan vet våran väldoftande sommaräng.

Jag lovar. Jag ska bättra mig.

Handen på hjärtat.