Vi överlevde. Men det tog fem dagar att återhämta sig. Örebro är en trevlig stad. Speciellt på kvällstid. Vi lyckades ta oss dit i saaben trots ett regnväder som tvingade oss att köra i 60km/h på motorvägen. Ola som satt i baksätet hörde inte ett ord av vad jag och Karin babblade om i framsätet på grund av saabens grymt starka motor och att vi var tvungna att ha nervevade rutor så att vi överhuvudtaget kunde andas frisk luft. Dessutom kunde vi inte stänga bakluckan men vi lyckades tillslut komma fram hela och ganska rena. Vi hade en mycket trevlig och spännande natt på stan. Vissa av oss är nog fortfarande lite vingliga. Men det var otroligt trevligt. Vi lyckades komma med på en vimmelbild. Fråga inte varför. Det kändes bra då. I örebro.


 


Idag är det ett år sedan jag vaknade med droppfot. Det bör kanske inte firas men i alla fall påpekas. Jag tycker att det är ganska fantastiskt att man lyckas. Förmodligen hade det med omständigheterna att göra. Ayia napa. Kanske? Det kan säkert hända på en trottoar i nynäs också. Säkert.