Varför blir det alltid såhär. Varför är det alltid så att dom dagarna när man mest av allt bara vill lägga sig i sängen och somna om alltid är dom dagarna då man verkligen måste gå upp och ta tag i sitt liv. Jag orkar inte. Jag är trött. Jag är omotiverad. Jag är hungrig. Jag är trots att jag inte vill tänka på det arbetslös. Förmodligen är det väl just det som gör att jag just nu befinner mig i en väldigt djup personlig formsvacka och jag vet inte hur jag ska ta mig ur denna obotliga sjukdom som verkar bli värre och värre för varje dag som går.

Jag brukar vara bra på att peppa mig själv. Jag vet ju att jag är sjukt bra. På många saker. Men allt det här ovetandet och min egen oförmåga att ta tag i mig själv håller på att göra mig tokig. På riktigt. Det hjälper inte direkt att hela ens omgivning tjatar på en om att det kanske vore dags att hitta på något nu. Tiden går ju Johanna. Jaha? Jag trodde att den stod stilla? Rackarns.