Jag har upptäckt hur trevligt det kan vara med en kopp yogite på kvällarna. Man blir lagom varm i magen och det smakar mumsigt. Dessutom smakar det extra trevligt i min fina kopp som jar har köpt i min lilla affär där jag inte kommer jobba länge till. På måndag är jag mellan jobb. Inte arbetslös. Utan mellan jobb. Om man intalar sig tillräckligt mycket kan det nog funka.

Istället för att snåla och spara pengar tänker jag se till att den stora fina Lexingtonhandduken blir min innan jag slutar på lördag. Den skulle göra sig fin på en sandstrand någonstans vid medelhavet. Grekland kanske?

Jag pratade med min kära vän Cuba idag. Det är inte varje dag. Det visade sig att vi hade en ungefär lika stor livskris båda två. Vi kom fram till att det löser sig.  Det brukar ju göra det. Det måste helt enkelt göra det. Cuba skulle i alla fall börja på folkis igen. Se där. Det kan man ju också göra.

Det tar emot att nämna det här i bloggen, helst av allt vill jag inte tänka på det men det är oundvikligt. Snart lämnar Karin oss. Hon lämnar oss för australien, nya zeeland och thailand i fyra månader. Nedräkningen har börjat och nu är det bara en och en halv vecka kvar. Hur ska vi klara oss här hemma? Fyra långa månader. Cissi sa att det bara var ca 120 dagar. Lina valde att likna det med en tredjedel av året. Det är lång tid. Lång tid utan vår ena del.

Nog pratat om det.


Statusen för min pektå efter träningen: Funkar.